Det är bara några dagar sedan hon fick det norska litteraturkritikerpriset för sin senaste roman, som dessutom är dubbelnominerad till Nordiska rådets litteraturpris - av både Sverige och Norge. Beate Grimsrud är nöjd med att få pris av läsare och kritiker.
- Jag tänker att det är huvudpersonerna i mina böcker som får priserna, och det behöver de, säger Beate Grimsrud inför prisutdelningen.
Röster i huvudet
"En dåre fri" är en utvecklingsroman om den blivande författaren Eli, en kreativ och begåvad tjej, som ända sedan barnsben har följts av röster i huvudet. Romanen kom i höstas och Beate Grimsrud (bilden) fick redan då ett stort gensvar från sina läsare, bland annat från personal inom psykvården.
- Många säger att de kommit in i en annan värld, att de ser på människor på ett lite annorlunda sätt efter att ha läst boken. Jag ville skriva om hur skörhet och styrka kan gå hand i hand, de måste inte vara motpoler.
Det är också vad Romanprisets lyssnarjury har fastnat för, när romanen diskuterats i radio. (I juryn har bland andra Joseph Knevel, Piteå, suttit. Red:s anm.) "Hon gör något beundransvärt, att beskriva en sjukdom som måste vara svår. Man får kliva rätt in i det", säger en av jurymedlemmarna. Ord som återkommer är trovärdighet och hopp.
- Jag tror att det är en både bred och smal bok. Samtidigt som den handlar om tuffa saker är den ganska lättläst. Och jag tror att den visslar mot slutet, säger Beate Grimsrud.
Kanske pjäs
Nästa bok är inte påbörjad ännu, den uppmärksamhet hon fått för "En dåre fri" har tagit all tid i anspråk.
Hittills har det känts bra att prata om Eli och romanen, men nu börjar det bli dags att komma igång med något nytt, säger hon. Kanske kommer arbetet med att göra en pjäs av "En dåre fri" allra först.