I december berättade han om sina planer på en bok om palten.
– När jag kom på idén reste sig håren på armarna. Jag hittade ingen bok om palt. ”Då kan jag göra den”, tänkte jag.
.
Sedan dess har det gått undan och ju mer han jobbade med boken, desto mer kände han att det handlade om hans egen bakgrund.
– Det är någonting med palt. Det finns i ens identitet. För mig är det mycket barndom. Jag åkte omkring i Norrbotten och körde förbi platser där jag inte varit på många år. Det var en jätterolig resa. Vackert och smällkallt.
.
Karl Fredrik Mattsson har försökt sätta olika perspektiv på Piteås nationalrätt. Han ville inte att boken skulle bli för patriotisk och han berättar om ingångar för så väl den initierade finsmakaren som för nybörjare på området.
Bland annat har han undersökt var paltgränsen går. Högst upp i landet äts palten med frisk aptit.
– Det finns en samisk gren på paltkulturen också. Jag hade ett jättefint samtal med konstnären Britta Marakatt-Labba som också har ett paltrecept, med eget renblod.
Han har letat en geografisk sydgräns och säger sig ha hittat en.
– I Västerbotten älskar man palt också, ner till Umeå, men strax norr om Ö-vik upphör paltbältet. Där har man det inte i skolan.
Hur ser det ut historiskt? Kan man säga när den första palten lagades?
– Jag har pratat med länsmuseet i Luleå, med Piteå museum och med en matetnolog i Stockholm som jobbar med ”Historieätarna”. Ingen vet särskilt mycket om palt. Det är som en lucka i historien. Vi försöker att beskriva det så gott vi kan. Från början verkar det ha varit mat man tog med sig i skogen när man jobbade. Den var tålig och höll länge. Man blev sjukt mätt och man fick en ”boost” så att man orkade jobba.
.
Via bland annat Sveriges Radio Norrbotten och Piteå-Tidningen har han samlat in recept och är tacksam för alla bidrag. En person har lagat igenom alla och plåtat rätterna.
Har du själv provsmakat?
– Inte än faktiskt. När boken kommer ska jag göra det. Det finns ett recept som heter Östermalmspalt, fylld med fläskfilé och med lingonmjölk till.
– Det blev många filosofiska resultat. I boken finns även ett veganrecept. Han som lämnade in det hade ätit mycket palt i sin ungdom, nu gjordee han vegansk palt med ”fejkon”.
– Det bästa vi vet, om vi exempelvis reser till Italien, är att få uppleva den lokala pastan i en liten by. Med palt är det lite samma sak. Den är Norrbottens finpasta på något sätt.
.
Under arbetet med boken har Karl Fredrik Mattsson pratat med paltzeria, paltakademi och lokala palttillverkare i Piteå, men också med glada konsumenter. Aspekterna tycks ändlösa. Här finns läkaren som uttalar sig om vad som medicinskt händer med kroppen när man drabbas av ”schwiimen”, paltkoma. Här finns ett par från USA/Holland som berättar om släktskap med judisk mat, en författare som berättar om en jättepalt stor som en fotboll, en person som lagar palt i Japan och mycket mer.
Blev boken som du tänkt?
– Den blev bättre än jag hoppats, härligare än jag tänkt. Jag undrade om det skulle bli tjatigt med palt i en hel bok, men faktum är att varenda en jag träffade blev på gott humör när jag pratade palt med dem.
Som motvikt sökte han någon som var lite ”anti” och tänkte att musikern/poeten Matti Alkberg från Luleå kanske kunde vara den personen.
– Det var en fördom. Det visade sig att han förätit sig. Han hade skolrekord på en folkhögskola där han gått. 13 paltar! Det är en dramatisk historia om hur man mår när man äter så mycket palt.
.
Har din bild av palt förändrats under arbetet med boken?
– Jag har träffat många kulturpersoner, folk som är bra på att uttrycka sig. De har varit bra på att måla upp sin bild. Jag har fått höra så mycket historier. Det har breddat mitt perspektiv. Mikael Niemi till exempel, som även bidrar med ett fantastiskt recept. Han började med att säga ”Jag äter ju inte mer palt än nån annan”. Jaha, hur ofta är det då, sa jag. ”Inte blir det oftare än var fjortonde dag”, sa han. Han var stor kännare och ätare.
Niemi fick också frågan hur han tyckte att palten ser ut.
– ”Ja, den ser ut som ett arbetaransikte. Lite ’knövligt’”, sa han (skratt).
– Det är roligt med en rätt – i dessa Instagram-tider när allt ska vara så snyggt – med någonting som är lite fult, eller bara är sig själv. Lite som folk från norra Norrland är. Så är rätten. Den gör sig inte till. Det är aldrig någon som vill pynta upp, lägga till en dillkvist. Det är någonting lite japanskt över palt, den här renheten, som när man äter sushi eller dumplings.
.
Gällande paltens status konstaterar Karl Fredrik Mattsson att ”köpepalt” finns över hela landet, att köpepaltsföretagen säljer mer än någonsin och nämner även stockholmskrogen Knut där man har ”paltkoma” en dag i veckan.
– Det finns fortfarande delar av Sverige som borde bli ”paltifierade”. Återstår mycket att göra. Men den här boken kan vara ett första steg.
– Palten anses ibland som något från förr i tiden, outtalat. Det var viktigt att göra en modern paltbok. Varit i kontakt med köpepaltsföretag. De säljer mer än någonsin. Palten är på gång känns det som. En kompis till mig, en riktig ”foodie”, sa ”Tänk om palten kom från Tokyo, då skulle den finnas i varje hörn av Sverige”.
.
Mediaintresset är stort redan på förhand.
– Programledaren Magnus Tengby kommer hem till mig och vi ska göra palt i ”Meny” i P1. Både tv, radio och tidningar kommer att uppmärksamma boken.
– På bokmässan i Kiruna, 13 oktober, ska jag besöka Kiruna och berätta om boken. Några dagar innan är jag uppe i Piteå och träffar media. Drömmen är att få göra en turné till småbibliotek där jag får träffa folk och prata palt. Hakkas, Pajala, Älvsbyn, byarna …
Skulle det kunna bli en andra bok?
– Jag vågar inte säga det än, men man skulle gärna fortsätta ett tag till. Det vore jättekul. Det finns mycket att berätta.