Nick Cave skriver om kvinnohat

Nick Cave har skapat ett monster och han är väl medveten om det.
Huvudpersonen i hans nya roman är en tvättäkta grabbgrabb. Övertygad om sin egen oemotståndlighet har Bunny Munro, resande försäljare i skönhetsbranschen, siktet inställt på erövring. Hans sexuella ideal är Kylie Minogue och Avril Lavigne, men hey - Bunny sätter på vem som helst, död eller levande, bara hon har tuttar och fitta.
Tonen i boken är rå och skämtsam, med ett tilltal som vore den hämtad ur en halvpornografisk blaska för män.
- Det finns en särskild sorts engelsk manlighet som omhuldas i magasin för män: Den där bekymmerslösa sexgalna killen som kommer undan med vad som helst. Jag ville använda den manstypen och undersöka vad som döljer sig bakom den där sortens humor - som i grund och botten är totalt kvinnofientlig, säger Nick Cave.
Avskräckt
I slimmad tredelad kostym och med det svartfärgade håret karaktäristiskt bakåtslickat möter han upp i finaste sviten på Berns i Stockholm. Det är inte första gången Cave besöker Sverige, men en av de få gånger som han gör det i egenskap av författare. Senast han publicerade en roman var 1989, men "And the ass saw the angel" översattes inte till svenska.
Det var aldrig självklart för honom att det skulle bli ytterligare en bok, det tre år långa och uppslukande arbetet med debutromanen hade en effektiv avskräckande effekt.
- Det var väldigt destruktivt på många sätt. Jag lyckades inte skilja på mitt eget jag och på huvudpersonens jag på det sätt som en författare måste göra. Det blev väldigt tvångsmässigt och destruktivt. När boken var färdig sade jag till mig själv "okej, jag har testat det. Jag vill inte vara författare, jag vill hellre vara musiker".
Mot undergången
"Bunny Munros död" blev han nästan lurad att skriva. Berättelsen om hur Bunny efter sin frus självmord reser runt på vägarna tillsammans med sin nioårige son skulle egentligen bli ett filmmanus. Men regissören John Hillcoat, som gjorde Nick Cave-filmen "The proposition" lyckades inte få filmbolagen tillräckligt intresserade. I stället satte sig Cave och skrev om manuset till en bok.
"Bunny Munro" är i mångt och mycket en skröna, skriven med lätt hand och mycket humor. Samtidigt rymmer den minst lika mycket mörker som Nick Caves musikaliska utforskningar av ämnen som våld, sex och kärlek. Att Bunny är på väg mot sin undergång vet läsaren redan i första kapitlet.
- I den här boken är våld och sexualitet i princip samma sak. Allt jag skriver kan förmodligen ses genom det prisma som våldet står för. Till och med väldigt känsliga låtar där en man och en kvinna ligger på en blåklocksäng och konverserar är fortfarande våldsamma på något sätt - eller så präglas de av våldets frånvaro.
Gubbsjuk sexfixering
Det är lätt att bli äcklad av Bunny Munros gubbsjuka sexfixering och sjaskiga tillvaro. Men Nick Cave blir uppriktigt ledsen när hans bok beskrivs som misogyn.
- Det gör mig upprörd. Jag känner att jag har försökt skriva en bok som undersöker den delen av det manliga psyket och att jag rasar mot den på något sätt.
Och för Cave handlar boken inte först och främst om Bunny Munro, utan om den självupptagne och amoraliske försäljarens nioårige son.
- Det är en bok om en pojke och om en osammanhängande och skadad familj. Det var en lättnad att kunna skriva in pojken i den här obscena världen. Jag har själv nioåriga pojkar och jag vet hur de ser på mig. Trots alla mina fel är jag gudalik i deras ögon, på det sätt som fäder är för sina barn.

Nick Cave skriver om kvinnohat

En sexfixerad försäljare fick rockstjärnan Nick Cave att återvända till litteraturen. "Bunny Munros död" är en frustande skröna - men också en brutal skildring av manlig sexualitet och kvinnohat.