Alina Devecerski dansade sig in i musikvärlden. Hon har varit dansintresserad sedan hon var ”superliten” och sjöng och dansade mycket i tonåren. Senare kom hon in i musikbranschen, spelade i band och fick låtskrivarkontrakt. Ett harvande i tio års tid och absolut ingen dans på rosor, säger hon själv. Under en period bodde hon i New York och tänkte att hon skulle skriva åt andra.
– Jag tänkte att det skulle vara svårt att skriva åt mig själv. Jag ville göra någonting speciellt. Jag bara visste det. Jag kände att jag behövde kött på benen och lade ner min artistdröm ganska länge.
När en av hennes bästa kompisar gick bort för några år sedan, blev det ett uppvaknande på flera plan
– Då tänkte jag ”Vad är det här? Vart är jag på väg? Livet är kort”. Den typen av existentiell ögonöppnare var det. Jag stannade upp och fick känslan att man måste ta vara på tiden och göra sin grej.
Eget liv
Genombrottet kom 2012. Och vilket genombrott sedan. Låten ”Flytta på dig” blev en megahit och gav hela nationen det envisa mantrat ”jag bygger, bygger upp och du river, river ner ...”
Alina Devecerski hörde låten på bussar och i klädaffärer. Den var ”everyfuckingwhere”, som hon uttrycker det.
– Jag fattade ganska fort att låten hade fått ett eget liv. Det var inte min låt längre. Den blev allas. Det var jävligt coolt att se att en liten låt som man har knåpat ihop hemma i studion blev så allmängiltig. Det var mäktigt att se att det finns en plattform för den musik jag gillar och gör. Det var inspirerande.
Texten skrev hon som ett slags brev till sig själv.
– Låten handlar ju om att lägga undan sina tvivel och bara köra på, på sin positiva känsla, att låta den kliva fram och ta över. Det är ett samspel mellan en negativ och en positiv sida hos en själv, som är i konflikt.
Hur har responsen kring texten varit?
– Många har sagt och skrivit att de har fått kraft av den låten. De använder den i ”empowering”-syfte, när de behöver pepp.
Har det enbart varit positivt?
– Det kan hända att man är på någon spelning och så finns det folk som gärna vill sjunga låten till mig. Då känner jag alltid att det är ju en dålig idé, för nu får man tillbaka det: ”Alina, du måste flytta på dig”.
Titelfetischist
”Gnista + gas” är den laddade titeln på hennes nya skiva. I titellåten handlar det om framtidsanda, framtidsvision. Och visst finns det samhällsengagemang med i mixen.
– Inte i alla låtar, men någon form av känsla som genomsyrar det. Det är kanske det jag brytt mig om mest, tiden innan jag började med ep:n. En undran över framtiden. Hur ska det bli och hur ska det gå, med det klimat som har varit?
”Mina vänner med vapen” lär handla om Husby?
– Om jag ser eller hör någonting kan det engagera och spela på en känslosträng. I det här fallet var det efter Husbyupploppen. Jag blev upprörd när folk sa ”det är så fel, nu ska de bränna bilar”. Ingen verkade se varför de här kidsen gjorde det. Det är för att de känner sig utanför och de vill inte vara det. Kan ingen tänka med hjärtat och vara större än så, tänkte jag. Då kom den låten till.
Inbakad i en snygg titel.
– Tack. Jag älskar ju titlar. Jag är titelfetischist. För det mesta börjar det med en bra låttitel.
Hon har själv varit engagerad i Unescos ”Sisters for education”, en alfabetiseringskampanj för vuxna kvinnor. I botten ligger ett mångårigt omvärldsintresse.
– Jag önskar att alla stod upp för det man tycker och tror på. Först och främst är jag låtskrivare och artist, men det här är en tid när man inte kan blunda för det som händer i svensk politik och bara … (visslar obekymrat). Med det inte sagt att jag enbart kommer att skriva politisk musik, men har man en chans att göra något är det här en tid när man borde göra det.
Men du lyckas förena budskap och dansvänliga beats.
– Popmusik behöver inte vara banal. Jag älskar när det är tramsigt, men det kan vara flera saker samtidigt.