Källgren längtar norrut

Sofia Källgren är hemma och har soffdag. Hon ursäktar smackandet och påstår att hon är ett godistroll.
- Det är saltlakrits. Det är så bra för rösten.
Är det? Jag skulle gissa tvärtom.
- Nja, det är faktiskt väldigt bra, en hemlig liten kur.
Är det Sofia som säger det eller finns det rön?
- Det är kanske inte några väl utvecklade rön, nä (gapskratt)
Tänkte bli läkare
När Sofia Källgren var 16 år var allt redan musikfokuserat, men hon valde samhällslinje, möjligen för att bli läkare eller veterinär så småningom. Parallellt med pluggandet dök spelningar och skivkontrakt upp. Musiken tog över och på den vägen är det.
- Det här var nog meningen, med facit i hand. Otroligt kul att det blev så. Jag har aldrig ångrat det.
I år har det gått 20 år sedan genombrottet med "Handen på hjärtat" i Melodifestivalen. Sofia Källgren har känt Robert Wells lika länge. Det var via gemensamma kyrkokonserter de träffades en gång i tiden och på en långflygning på väg hem från Kina för några år sedan bestämde de sig för att ta upp det samarbetet igen. I höstas turnerade de så långt norrut som Sorsele och nu är det dags för etapp två som bland annat tar dem till Kiruna och Pajala. Hon längtar norrut igen.
- Vi vill inte fega ur halvvägs. Vi tycker väldigt mycket om Norrland. Det säger jag inte för att fjäska. Vi känner att vi har saknat Norrlandsjobben som man hade på 90-talet.
Responsen har varit fantastisk om man får tro henne och hon tror att publiken känner att den får en mer exklusiv känsla.
- Ofta, när man kommer ut på landsbygden, är det kyrkan som är den naturliga konsertlokalen. Det är otroligt kärleksfullt och man kommer så mycket närmare sin publik. Vi kan bjuda mer på spontanitet.
Programmet, under vinjetten Musik i vårnatten innehåller ett axplock ur deras karriärer och bestäms först en halvtimme innan spelningen. Jobbet känns lustfyllt.
- Kyrkans rum är så fantastiskt att musicera i. Det är bra akustik och man har närheten. Det finns ett fokus som är givet och kyrkorummet är ett rum där man kan låta känslorna få komma ut. Det händer ganska ofta att det är stora rejäla karlar som sitter och fäller en tår. Det är fint att få vara med om det.
Blir mötet med människorna ett annat på de mindre orterna?
- Helt klart. När man säljer skivor efter konserterna kan man ta emot kommentarer till skillnad mot en Rhapsody-konsert när man sätter sig direkt i bussen och åker därifrån. Man får möta alla som varit där och får höra fantastiska saker där man förstår att det man gjort har nått de här människornas inre känslor eller satt igång någonting. Det är det man drömmer om att det ska bli och vitsen med att åka ut, säger Sofia Källgren som längtar efter Pitepalt, en favorit för både henne och Robert Wells visar det sig.
Ny skiva
Sedan hon blev mamma har hon blivit mer restriktiv med att göra längre vistelser i Kina där hon i likhet med Robert Wells har haft framgångar, med bland annat två skivor med kinesisk musik på engelska.
- Jag gör ganska lyxiga jobb. Jag åker över och gör tv-framträdanden som enda utländska artist när de gör tv-kristallen-galan. Jag är glad att jag kan ha det så.
En ny svensk skiva är på planeringsstadiet.
- Tanken är att det ska bli en kärleksplatta med svenska texter. På 60-talet när det kom hittar från utlandet gjordes de på svenska nästan hela tiden. Jag skulle vilja göra en sån skiva. Jag hoppas att det kan bli till hösten.

Källgren längtar norrut

Sofia Källgren summerar 21 år som etablerad artist när hon och mångårige vännen Robert Wells åker på turné med välbekanta nummer. På lördag spelar de i Arvidsjaur kyrka och på söndag i Öjeby kyrka.