"Kakorna" längtar tillbaka till Piteå

"Söderbönorna", som hon också kallar dem, har gått musikgymnasium, frilansat och figurerat i många sammanhang. Linda Ström blev länken mellan gamla kompisen Frida Öhrn och sin kamrat från folkhögskolan, Charlotte Centervall, som hon också delade lägenhet med.
Country sedan barnsben
- Vi satt hemma i vår sunkiga tvåa och sjöng countrylåtar. Vi hade samma musikaliska känsla. Alla tre gillade country och vi fixade en spelning på ett sunkigt "pilsnerpang" på Söder där vi drog in våra vänner. Vi kände att vi måste fortsätta och vi har inte slutat än.
Varför blev det country?
- Vi älskar de enkla texterna, det raka uttrycket och stämsången. I countryn finns plats att vara väldigt känslosam och tårdrypande men också att vara tuff och råbarkat Lucinda Williams-aktig. Man får kontrasterna och kan leva ut sina känslor.
Linda Ström fick tidigt höra Kris Kristofferson och Patsy Cline tack vare sin mamma.
- Det arvet har betytt otroligt mycket. Det slår an en sträng som sitter djupt inne. Man har sett mamma gråta för att det varit så känslosamma låtar. Då sätter det sig.
Tajta tjejer som "hänger"
I dag bor tjejerna nära varandra. De är ett tajt gäng och Linda Ström pratar om gräsrotskontroll. Hon har precis avslutat ett bandmöte med Charlotte Centervall och Frida Öhrn när PT ringer henne.
Fick ni någonting gjort?
- Ja visst. Varannan gång går vi igenom mejl och spelningar. I morgon (läs i går) ska vi ses igen och spela in lite låtar i Charlottes hemmastudio. Det är varannan gång fix och varannan gång kreativt. Vi träffas tre-fyra dagar i veckan och så har vi ju spelningar. Vi "hänger" väldigt mycket tillsammans.
De går gärna på konserter eller ut på dans tillsammans och den som undrar var de får tag på sina scenkläder får svaret här.
- Vi älskar att gå på loppisar och second hand tillsammans. På second hand handlar vi fina gamla klänningar som vi har på oss på spelningar.
- Vi går två gånger i veckan i butiker på Söder och när vi spelar på somrarna på festivaler finns det loppisar överallt. Det är nästan ännu roligare. Det är billigt och då känner man att man har fyndat. I Stockholm är det dyrare.
Glädjetårar
Inför Skellefteås delfinal i Melodifestivalen fick de ett slags favoritskap, men gick inte vidare. Trots detta var det glädjetårar tjejerna grät efteråt.
- Melodifestivalen är ett fantastiskt fönster och nu har vi kommit med på Svensktoppen. Det är kul att folk vet vilka vi är och att de vill komma och kolla. När vi spelade på ett folkmusikställe i Stockholm nyligen frågade vi vilka som aldrig sett oss live förr. Alla räckte upp händerna (skratt).
Var och en av medlemmarna medverkar i duetter med Caj Karlsson på hans aktuella skiva. Dessutom jobbar de på sitt andra album. Det blir en del egna låtar och en del som specialskrivits av etablerade svenska låtskrivare, däribland Lisa Miskovsky.
- Hon har skrivit en låt som vi spelade in sent en kväll helt live. Vi ställde upp en mikrofon, spelade låten och det blev en magisk första tagning. Det är kul att göra musik på det viset.
De spelar in plattan i Svenska grammofonstudion i Göteborg med Lulesonen Kristofer Åström som producent.
- Han är inkännande, har bra idéer och vi pratar samma språk.
Trion har inte varit i USA än, men kontakter finns redan i Nashville och så småningom ska bandet åka över. Linda Ströms moster lärde känna låtskrivaren Charlie Craig (Dolly Parton, Randy Travis med flera) via hans myspace-sida.
- Sedan sa hon på sin knackiga engelska "min systerdotter spelar i en grupp, Cookies ’n’ beans ...". Hon är ganska stolt i dag, att hon förmedlade kontakten (skratt).
Slet i skivorna
Nu kommer bandet till Piteå igen. Den här gången som ren trio, utan bas- och trumförstärkning.
- Det var så roligt på Piteå dansar och ler i somras. Det var frisk fin luft och björkar, minns Linda Ström när hon tänker tillbaka på spelningen i Piteå i somras.
Tjejerna hade bara ett fåtal plattor med sig till försäljning och publiken slet dem bokstavligen ur famnen på de överraskade artisterna efter konserten.
- Vi får ta med fler den här gången (skratt).
Ni blev inte rädda?
- Nej, det är bara kul. Det är nästan det man uppviglar till när man kör hundra procent. Man vill att folk ska ge sig hän. Vi försöker inte vara tuffa och creddiga på scen. Vi vill ge av oss själva och då är det kul att publiken känner det och vågar komma fram efteråt.