Nicke Borg har en lugn hemmadag i Vasastan. Han låter som förnöjsamheten själv, säger att det mesta är roligt och nämner jobbet som programledare i Rockklassiker där han hjälper till att knuffa fram unga artister.
– Det finns sjukt många bra band. Det jag försöker att inte förmedla är att det är svårt att höras i detta brus. Det är svårt att nå ut och få plattformar att agera på.
– Det är råtufft alltså. Ska jag vara riktigt ärlig skulle jag knappast vilja börja om från början igen (skratt). Jag känner på det, på sätt och vis, med mina sologrejer. Att köra soloprojekt är inte bara att plocka upp där Backyard slutade. Man får i princip börja från början. Det är andra spelregler i dag än när vi började -87.
Mentala stjärnor
Med en pappa som musicerade och till och med byggde Nickes första elgitarr, var han tidigt musikintresserad. Mötet med lokala metalbandet Tyrant, i slutet av 80-talet, skulle ändra tillvaron totalt.
– Jag var och tittade på bandet när de spelade på ”fria timmen” en morgon i en matsal på en högstadieskola i Nässjö. ”Det där bandet ska jag spela i” tänkte jag. Jag var nog ganska enerverande, hängde med min gitarr i deras replokal och kom med något förslag på någon låt. Plötsligt var jag med, men jag spelade bas i början.
Metal byttes ut mot rock ’n’ roll. Bandet formades om och Nicke blev sångare. 1989 bytte bandet namn till Backyard Babies.
– Alla var urdåliga på sina instrument, men det fanns en enorm envishet och vilja att nå framgång. Dregen (gitarrist i Backyard Babies) är ju ett unikum på det sättet. Hans envishet och ihärdighet … Han tjatade hål i huvudet på arrangörer och skivbolag under många års tid. Vi gjorde mycket fotarbete, sprang runt på festivaler med en vinare i ena handen och en påse demokassetter i den andra.
Backyard Babies var ett dedikerat gäng som bröt småstadstristessen genom att leva genom sitt band.
– Mentalt var vi redan rockstjärnor och spelade i Los Angeles, fastän vi befann oss på en fritidsgård i Oskarshamn. Folk kunde identifiera sig med det och blev tagna av vår övertygelse. Åren gick och vi fick ihop ett gäng anständiga låtar per skiva. Sedan blev det en boom med Hellacopters, Hives, Entombed … En Scandinavian Rock Scene, som blev uppmärksammad internationellt. Spikrakt har det väl inte gått sedan dess, men vi har hela tiden avancerat från olika stadier.
Med album som ”Total 13”, ”Making enemies is good” och ”Stockholm Syndrome” flyttade bandet fram sina positioner både försäljningsmässigt och på turné. Backyard Babies blev ett band att räkna med, även internationellt. De fick till och med åka på en lång förbandssväng med självaste AC/DC, ”en av de coolaste grejerna man har fått göra i sitt liv”.
Festen tog slut
Genom åren hade en hård livsstil odlats. Livet som rockstjärna var ingen torrlagd tillvaro.
– Festen började ta slut någon gång 2006 när vi höll på med skivan ”People like people like people like us”. Vi hade mycket ekonomiska problem. Den skivan har ett visst skimmer av ångest. Generellt var det inte toppstämning.
Det var en brytpunkt. Spriten och knarket, företrädesvis kokain, hade tidigare varit synonymt med fest. Nu blev de Nicke Borgs skygglappar i tillvaron. Ett par år och en skiva senare kände han att ”nu får det vara bra”. Han hade träffat sin blivande fru Jojo som hade en son på fyra år.
– Jag var luddig och ofokuserad, blev slarvig och mådde skit. En sak måste bort: drogerna, inklusive alkhoholen.
Han gjorde slut med sin gamla livsstil. I samarbete med en beroendeterapeut jobbade han med tolvstegsprogrammet - otroligt nog i samband med en ... turné.
– Dagar blev månader, månader blev år. I augusti är det sex år sedan.
Du får det nästan att låta enkelt.
– Jag vill inte få det att låta så, men det är samma sorts grej som med Backyard Babies i början. Jag är jävligt envis och fokuserad. När jag såg och kände resultaten var det som att dra upp en rullgardin.
–Jag hade ett år av ganska svår abstinens, mycket sjukt och sådär. Kroppen började återhämta sig och ibland var jag panikslagen och hade feberfrossa.
Han har aldrig haft tanken på att gå tillbaka till ett aktivt missbruksliv. Han börjar varje dag med att vara tacksam, men tar ingenting för givet.
– Jag är trygg i mig själv och väldigt fokuserad. Jag mår bra i dag. Det är toppen. Jag är glad att jag hittade styrkan. Annars hade jag med all säkerhet inte suttit här i en intervju.
Vad gör du med dötiden på turné i dag?
– Jag är ju en knarkare, så jag knarkar ju jobb. Jag har min laptop med mig hela tiden. Jobbar jag inte med musik är det någonting affärsrelaterat.
Älskar country
I sin solokarriär har Nicke Borg visat sidor av mer melodiös rock, men också tydliga countryinfluenser.
– Jag har alltid varit fascinerad av mannen med gitarren-grejen, av Johnny Cash, men även i det fallet är det Guns N’ Roses fel. När de gjorde den akustiska ”Lies”-skivan var det plötsligt okej med ak-gitarr. Därifrån började jag digga artister som Steve Earle och gå in på country. Jag älskar countrymusik, men jag är egentligen bara en hårdrockare som gillar att slå på en akustisk gitarr. Ibland låter det country, ibland låter det … någonting annat.
Reaktionen har varit positiv från många av fansen, men han tycker att det är svårt att hitta plattformar.
– Man har fått stämpeln hårdrockaren Nicke Borg en gång i tiden och för vissa människor får man inte byta genre, men skam den som ger sig. Med risk för att låta galen har jag redan rätt sköna planer på att nästa Nicke Borg Homeland-platta ska bli ännu mer åt countryhållet och spelas in i Nashville.
Enorm pepp
Backyard Babies har varit ifrån varandra med flit de senaste åren. I början hörde de inte av varandra alls.
– Vi har levt på varandra sedan slutet av 80-talet, utan break. Det var välbehövt (pustar ut). Det var inga ”hard feelings”.
Nu är snart fansens väntan över. I september börjar bandet arbeta på nästa platta.
Hur kommer ni att låta 2015?
– Ingen aning faktiskt. Jävligt bra (skratt). Det finns en enorm pepp!