Piteåspelningen blir nästan hemmaplan. Maria Möller växte nämmligen upp i västerbottniska Hednäs.
– Det var fem mil till Piteå och sex till Skellefteå, så man åkte lika mycket till Piteå och handlade. Jag har många släktingar i Piteå också. Jag är dialektnörd och väldigt förtjust i både Pite- och Lulemål.
Sjöng i ”Kristina”
Hon sjöng och spelade piano tidigt. Det fanns alltid ett intresse att uttrycka sig. Hon minns tramporgeln i klassrummet och att hon sjöng ofta och gärna på roliga timmen.
– Men jag bodde verkligen ute på vischan. Det var ingen som tänkte ”ska det här vara någonting man kan jobba med”.
Hon höll på med amatörteater och kom tidigt i kontakt med Västerbottensteatern i Skellefteå där hon så småningom fick jobb. 1988 flyttade hon söderut. Hon ville se sig om och jobbade på läns- och stadsteatrar, bland annat i Växjö där hon började sjunga klassiskt.
1998 provsjöng hon och fick jobb i kören i musikalen ”Kristina från Duvemåla”. Då hamnade hon i Stockholm och kände att hon ville stanna där.
Tassar upp
I första egna föreställningen ”Multi-Möller”, för 14 år sedan, lade hon till humorbiten med talade och sjungna imitationer. De har med åren blivit fler. En sprittande Carola och en ytterst sval Eva Dahlgren finns bland de kollegor som har lockat till mycket skratt, bland annat i ”Allsång på Skansen”.
– Att jag kunde förställa rösten visste jag sedan länge, men det tog flera år att utveckla bitarna och jobba fram showen.
– Jag går på magkänsla där jag känner att kropp, röst och uttryck hänger ihop. När en karaktär är ny får den tassa upp på scenen och ha en mindre roll, då får jag en direkt bekräftelse på om den funkar. Gör den det, får den större utrymme.
Har du fått någon reaktion från dina ”offer”?
– Det har jag, men enbart positiva. De vet ju att jag gör dem och de flesta har humor.
Kan imitationerna komma i vägen för allt annat du gör?
– Jag upplever det inte så. Jag har ganska medvetet tänkt kring de sakerna. Efter att ha varit med ganska mycket i humorprogram kände jag att jag behövde hålla igen lite, för att inte enbart hamna i humor- och imitationsfacket. Det är viktigt att få med musiken. I alla mina föreställningar är det en mix. Det funkar väldigt bra.
Hon har lyssnat på allt från glittrande 70-talsrock till Kate Bush och jazzsångerskor. Än i dag är hon en genrebred artist.
– Musiken har varit den viktigaste biten, men jag är glad att jag har hittat min nisch. Jag har ynnesten att ena kvällen få jobba med symfoniorkester och den andra med en liten trio. Framöver kommer musiken att ta lite nya vägar. Jag har satt ihop ett nytt band, parallellt med ”Midvintertid”. I det nya bandet är det ganska mycket jazzfärgade ackord.
Med sig på vinterturnén har hon Mikael Blomkvist och Fredrik Land som hon kallar multibegåvningar. De spelar gitarr, bas, klaviatur, slagverk och sjunger. Det öppnar för många möjligheter. De rymmer inte allt de vill göra, men en blandning av både julmusik och annat utlovas.
– Julmusik i all ära, det vill vi ha, men det ska också vara mycket annan musik som hänger väl ihop med denna intima konsert. Det blir välkänt och okänt. Jag kommer både att prata och musicera. Jag är både mig själv och en del andra.