Zakarias Lekberg ser Luleå som hemma, men i tre år har han bott i Årsta utanför Stockholm ("Det storstadshektiska är inte riktigt närvarande här").
- Jag flyttade just när jag skulle släppa skivan. Man ville ju prova på. Jag älskar Luleå fortfarande. Jag är där jätteofta. Om man bortser från musiken tycker jag att man ska prova någonting annat. Luleå är alltid kvar.
Han ser fram emot att spela i Piteå och beskriver det som en "grym musikstad".
Matfett fräser i bakgrunden. Zacke lagar mat under intervjun - bulgur och kyckling. Han är precis hemkommen från videoinspelning tillsammans med Frej Larsson (Maskinen) som gästar i låten/videon "Mammas nya kille".
- Den handlar precis om det titeln antyder, ensamstående mamma med barn och så träder en låtsaspappa in - konflikten i det. Det är lite svart humor, men låten tar upp en allvarlig fråga. I vårt moderna samhälle är det ganska vanligt med nya pappor. Låten går ut på att som barn uppleva det. Jag kommer att spela den på fredag.
Etikett med Movits
Höstens album blir den första skivan som släpps på etiketten Academy of fine arts som han driver tillsammans med kompisarna i Movits. Det är för övrigt Anders Rensfeldt från nämnda grupp som, precis som förra gången, producerar det mesta.
- Med honom är man inte inramad och begränsad. Jag kan skriva melodier och idéer med honom, vilket man inte kan med andra. Av en del får man ett färdigt beat att köra på. Jag kommer på melodier och harmonier som han plockar ut. Sedan jobbar jag mycket med min högra hand, David Björkén (The Establishment) också. De präglar min musik ganska mycket.
Storstadsblues
Ett par producenter tillkommer, likaså en del gästartister, men eftersom skivan inte är färdig kan vissa låtar väljas bort. Därför ligger han lågt med namn på gästerna. En sak kan han dock avslöja. Det blir, troligast, en lite hårdare skiva än debuten.
- Det blir mycket fokus på texterna. Själva tematiken på platten har vuxit fram. Jag har märkt att den präglas av flytt, att slita upp rötterna. Hela min första skiva var ju skriven i Luleå. Jag gör upp lite med det som var då och tar upp en del av det nya, positivt och negativt.
Tre punkter
Småstadsmänniskans ögon på den nya större staden med allt från möten till bostadssituation kommer att prägla skivan. Han säger att han absolut inte är hemmablind. På förra skivan fanns "Småstadsblues", på nya "Storstadsblues".
- Den är väldigt självbiografisk. Det är lite av det här att "gräset är grönare" (skratt), men det är inte alltid det. Man kan lyckas med att ha skittrist i New York också.