Under sina 78 år har Riksteatern genomgått många förändringar, varav flera stora de senaste åren. 2005 inleddes ett nytt samarbete med länsteatrarna. I höst görs de flesta uppsättningar gemensamt med andra teatrar och frågan är om inte Riksteatern riskerar att förlora något av sin identitet och konstnärliga initiativförmåga på vägen?
- Tvärtom, vi breddar den. Och om ingen annan vill vara med och ta risken när vi fått en bra idé gör vi uppsättningen själva, säger teaterns vd Birgitta Englin.
Om man tar hänsyn till pris- och kostnadsutvecklingen har Riksteatern under flera år drabbats av krympande statliga anslag.
Minus 34 miljoner kronor
Jämfört med 2005 har teatern 34 miljoner kronor mindre att röra sig med, vilket enligt Birgitta Englin inte är förklaringen till samarbetslinjen.
- Varje teaterchef har ganska små resurser och ganska litet mandat så länge man jobbar ensam. Det här handlar om att använda de offentliga pengar man har bättre, det är viktigt att poängtera.
- Men om vi skulle straffas genom att få mindre pengar för att vi samarbetar, då klarar vi inte målen om tillgänglighet och mångfald.
Hon framhåller att Riksteatern tillsammans med bland andra länsteatrarna kan göra större och mer konstnärligt intressanta uppsättningar i stället för att konkurrera. Den hyllade dramatiseringen av Johan Hiltons "No tears for queers", i samarbete med Regionteater Väst och RFSL ungdom, är ett sådant exempel, Spets-projektets satsning på bortglömda kvinnliga dramatiker ett annat.
Folkrörelsen äger
Riks Drama och Unga Riks har försvunnit som separata enheter, allt för att frigöra pengar från administration till teaterverksamhet. Däremot har teatern ett dramaturgiat som i högre utsträckning lyssnar till önskemål och synpunkter på repertoaren från de 236 teaterföreningarna.
Vid förra kongressen, 2007, omdefinierades Riksteatern från att vara en teater ägd av en folkrörelse, en folkrörelse som äger en turnerande nationalscen
- Det är hosteaterföreningarna som konsten möter publiken och demokratin förverkligas. Eftersom vi i dag har ett kulturrasistiskt parti i riksdagen som vill motverka kulturkrockar, är det kanske viktigare än någonsin att främja öppna mötesplatser för olika kulturer. Det är lattjo, för att uttrycka det på romani, säger Birgitta Englin.