Lars Pettersson delar sin tid mellan Gusselby utanför Lindesberg och Kautokeino i Nordnorge. "Kautokeino, en blodig kniv" heter också hans kriminalroman som kom tidigare i höst (recenserad i PT 28 september, red:s anm.)
Till det nordnorska samhället kom han för första gången i början av 1990-talet för att göra en dramaserie för norsk tv. Huvudpersoner var ett gäng 15-åringar som skulle bli hans vänner och inkörsport till samekulturen.
Boken skrev han utifrån sitt eget skrinlagda filmmanus och efter att i många år arbetat som filmare och tv-producent vid SVT i Örebro.
Du skildrar Kautokeino som en ort där rättssäkerheten är satt ur spel, en nordnorsk variant av klansamhället på Sicilien. Är det verkligen rättvist?
- Inofficiella rättssystem finns överallt, men i ett litet samhälle syns det tydligare. Rennäringen är i en jättekris. I Sverige har man större reglering i och med samebyarna, men i Norge är det väldigt hårda villkor. Man har för många djur i förhållande till vinterbetet, bara några stora djurägare klarar sig, de andra lever på lånad tid.
Du skriver med värme om renskötande samer, inte sametinget?
- De som jobbar i rendriften har kommit i kläm. Det är så många som åker snålskjuts på dem. Ära dem som äras skall, tycker jag. De gör ett tungt och hårt jobb.
Vad säger samerna själva om din bok? Du går ganska hårt åt några av dina romankaraktärer?
- Det är flera som sagt det, men jag känner nog att jag är på samernas sida. Naturligtvis med en kritisk synvinkel, men samer är precis som alla andra människor, en del är bra, en del är inte bra.
När kommer boken i Kautokeino?
- I vår, det är kanske då folk blir förbannade. Men det är många som köpt den på svenska och läst, jag har till och med varit på fest utan att någon klagat.
