Han växte upp på en bondgård i Lillpite.
– Som barn var jag mycket intresserad av att läsa. I godtemplarhuset fanns ett skåp med böcker. Jag var en stor lånare. Det var bra böcker, bland annat Jack Londons ”Skriet från vildmarken” och historiska böcker om Amerika.
Läsandet avtog i vuxen ålder. Det fanns inte tid helt enkelt. En stor del av sitt yrkesverksamma liv var Arne Olofsson företagare i rörbranschen och startade och drev VVS-installatören i många år.
Sedan 20 år tillbaka är han bosatt i Stockholm, men ursprunget är tydligt när ord som ”moyrmarka’” och ”kåoen” rinner ur honom under vårt samtal.
– Jag har varit rädd om min dialekt.
.
Som pensionär kunde Arne Olofsson ge läsandet mer utrymme, parallellt med släktforskande, men när han nått så långt det gick med det senare började han skriva i stället, för att ha någonting att göra.
– Det var trevligt att sitta och skriva ur fantasin, minns han.
Sporrad av hustrun Tamara började han skriva på en bok. Namnet Elsa Abrahamsdotter hade han stött på under sitt släktforskande och runt hennes namn byggde han en karaktär. Han valde att lägga handlingen kring skiftet mellan 1600- och 1700-talet, en tid perfekt för vardagliga vedermödor så väl som dramatik.
Han beskriver henne som en sansad tjej, med stark vilja, läskunnig och driven, men med ett liv med många strapatser och en del farliga situationer.
– Hon har ett intressant liv. Hon är en riktig tuffing. Om du är ärlig med henne har du en vän för livet, men du vill inte komma i konflikt med henne.
.
Arne Olofsson har inte burit på någon livslång författardröm. Tanken på en bok växte fram samtidigt som berättelsen om Elsa.
Första boken (”Elsa Abrahamsdotter – Far och mor” som släpptes i början av året) inleds år 1666 och har fokus på Elsas föräldrar. Då är familjen bosatt i Mälardalen, men får rådet ”Åk till Norrland, där finns lyckan”. De blir nybyggare i Norrbottens inland, närmare bestämt i Gråträsk. De har ingenting och får livnära sig på jakt och fiske.
Andra boken ligger klar att tryckas. I ”Elsa Abrahamsdotter, del 2”, med planerat släpp den 10 september, har Elsa nått vuxenåldern. I den boken får läsaren följa henne in i yrkeslivet där hon får framgångar inom handeln, men det blir också ond bråd död och jakt på en mördare.
I arbetet med andra boken har det blivit mer ordning och reda konstaterar Arne Olofsson.
– Jag har blivit bättre på att placera in olika personer, när de ska in i handlingen. Jag har övat upp mig. Även om man är gammal kan man lära.
Om sitt språk säger han:
– Det får gärna vara enkelt, ingen högsvenska.
.
I början av 2020 släpps den tredje och sista delen i berättelsen om Elsa Abrahamsdotter. Sedan får det vara bra. Arne Olofsson har växlat in på ett nytt spår. Han har skrivit de första 15 sidorna på vad som ska bli en deckare.
Många i omgivningen är förvånade att han kan skriva.
– ”Hur får du ihop allt”, undrar de. Det kommer ju ur fantasin och jag har ju ändå levt i 80 år.
– Historiskt tycker jag att jag är född vid rätt tid, med samhällets expansion, med pensioner och barnbidrag. Det är mycket som gått genom mitt huvud. Mina egna erfarenheter av livet gör att jag kommer på saker. Jag har läst och levt.
.
Arne Olofsson har en nervsjukdom som begränsar hans rörlighet. Böckerna är skrivna med vänster hands långfinger.
– Jag har inga problem. Det tar lite lång tid, men jag har ingen brådska. Jag mår gott och har accepterat det jag har.
Vad betyder det här bokskapandet för dig?
– Att jag har någonting att göra. Jag klarar inte att se på tv. Jag vill producera någonting och nu gör jag det genom att skriva. Det tillhör min natur. Jag vill se att jag har gjort någonting. Det är ganska tillfredställande.