Abiel Ghebil, som han egentligen heter, växte upp i Hagalund (närmare bestämt det ljusblå hyresområde som i folkmun kallas Blåkulla) i Solna, där han för övrigt ska uppträda på Valborgsmässoafton.
En rappande kompis behövde ”någon som körde med honom” och skrev texter som en ung Abiel Ghebil fick lära sig. Han har hållit på med musik sedan slutet av 90-talet. Han ingick i duon Chapee N Chess, men trots respekt i kretsarna uteblev den stora satsningen.
– Jag var aldrig en riktig artist. Det var för ett och ett halvt år sedan som jag började göra egna låtar.
Lägga sig högst
Chapee har alltid haft en studio hemma och då och då har Abiel gästat. Han tänkte lägga av med musik för gott när han medverkade med rap på svenska (i låten ”Banka skiten ur”) på en samlingsskiva.
– När jag hajade att ”oh, shit” jag kanske har en talang i det här, tänkte jag att i stället för att söka nytt jobb, låt mig göra en skiva i stället. Så jag satsade allt.
Titeln ”In & ut” syftar på ett snabbt besök i artisteriet, som ”smash and grab”.
– Jag tänkte lägga mig högst av alla rappare, som nummer ett. Det är det jag har gjort. Det var planen för mig. Jag ville tjäna pengar och sedan bara ut från den här skiten och lämna den här leken till alla som vill vara kvar och göra musik. Det är inte för mig, det här livet. Det tar för mycket tid och det är för mycket med att resa runt. Det är ett liv jag borde ha levt för tio år sedan, inte nu.
Visst kan han bli sugen på en uppföljare, men han säger att han har varit tydlig och bestämt sig tidigt. Det blir en platta, sedan är det färdigt.
– Hade jag aldrig sagt det hade det kanske inte blivit samma hype (skratt).
Du låter inte förvånad över att det har gått så bra.
– Faktiskt inte. Alla har sagt åt mig, på underground- och mainstreamnivå, att jag är bäst.
Vill ha ett bra slut
Artistnamnet har en koppling till hans kriminella förflutna, där han ska ha varit inblandad i en klädkupp.
– Alla vet om den där historien. Det har med det att göra, men med mitt namn, Abiel, också, säger artisten som inte vill prata om händelsen som han tycker har förstört intervjuer för honom.
– Jag vill inte uppmana till sådana saker. Abidaz var bara ett coolt namn för mig egentligen.
Han gjorde successivt upp med dåliga vanor och dåligt umgänge (”jag har också varit dåligt umgänge för andra, om man säger så”). När hans mormor dog började han tänka helt annorlunda.
– Nu när jag blir indragen i musik och turnéer, då glömmer jag bort vad jag har lovat. Jag måste påminna mig själv hela tiden. Det är en kamp i huvudet, good and evil.
Vad har du lovat?
– Att sköta mig själv och ta hand om familjen och min mamma.
Du låter som en familjesnubbe.
– Det är för att man inte var där för familjen när man var yngre. Man var med sina vänner, hit och dit, och gjorde dumma val. När man blir äldre måste man ge tillbaka till sina föräldrar. Jag har lekt färdigt. Nu måste man börja ta hand om dem. Det är så i vår kultur. Jag försöker få ett bra slut på allting.
Inga droger
Han lyssnar inte så mycket på annan musik.
– Det kanske är därför jag låter som jag gör, för jag låter inte som någon annan rappare i Sverige. Det är min egen stil och det tog tre fyra månader av att bara sitta och lyssna på mig själv. Jag lyssnar mycket på när jag är ute och pratar med vänner. Hur pratar vi och vad är det vi säger på svenska?
I loggan, som är hans egen idé, finns element från kommunism, anarkism och islam. Det speglar lite av skivans innehåll.
– Jag har fått med allt på skivan. Min kultur, min religion, min syn på allt. Jag har nästan inga svordomar på hela skivan, ingen låt om fest. Jag nämner aldrig alkohol eller knark. Ingenting! Ändå är det bästa skivan. Förstår du vad jag menar? Det här är en konst. Jag är inte för den där stilen, inte för den alls.
Vad händer efter det här?
– Jag släpper två, tre singlar ... (kort tystnad) Sedan vet jag inte ... Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Jag sitter och tänker varje dag.
Men du drar pluggen för musiken vid slutet av året?
– Ja. Jag försöker ha kul till dess. Hoppas att man får leva, typ.
Låter som pappa
En sak lockar dock, att hjälpa unga ensamkommande flyktingar. Han känner ett socialt engagemang, som han bland annat har fått av sin pappa som tog honom med till jobb på asylboenden.
– Det är kul när man hjälper någon, du vet. Bara att sitta och prata med någon som är ensam, som saknar sin mamma, sin pappa eller sitt gamla liv.
Med på turnén har han sin 15-åriga kusin som sidekick och han säger att han rekommenderar honom utbildning framför rappande, innan han med ett stort skratt konstaterar att nu låter han precis som sin far.
Abidaz kommer även att höras på kommande släpp med Timbuktu och Stress.
Blir det fler gästinhopp
i framtiden?
– Ja. Om det är pengar inblandat.
Det var ett rakt svar.
– Ja. Jag gör det inte för att synas eller för att folk ska gilla min rap. Jag har redan bevisat mig när det gäller det. Om någon vill se någonting annat kan de skriva till mig (skratt).