I centrum i byn Viskan står paret Bjarne (Rolf Lassgård) och Malin (Lia Boysen), deras barn samt en strid mellan Bjarne och hans svärfar (Ingvar Hirdwall).
Kör med blinkers
– Bjarne har kanske mer idéer än han har kunskap att förverkliga dem. Han kämpar stenhårt för försörjning åt familjen. Han kör skolbuss och bokbuss och får den lysande idén att han ska ta ett jättelån och skaffa plogbil. Där har du Norrbotten i sammanhanget, berättar Rolf Lassgård.
– En och en halv dag innan vi åkte till Viskan för att filma kom snön, men vi fick åka upp till Norrbotten, där det fanns lite mer, och ploga så att det ryker.
Hur var det att köra plogbil?
– Jättebra. Jag var glad att jag fick köra så pass mycket. Jag hade en bra lärare. ”Det syns att du är söderifrån. Du använder ju blinkers”, sa han, berättar Lassgård och skrattar.
Filmen beskriver han som en skröna, ett drama och en komedi om vanliga människor.
– Det är en lustfylld berättelse med starka dramatiska inslag. Småträtorna som existerar överallt kan ställa till rent tragiska saker bara för att människor inte pratar ut och så är fallet här lite grann. Men miraklet ställer saker till rätta. Jag tänker inte säga vilket (skratt).
Både han och Lia Boysen har jobbat med regissören John O Olsson tidigare, i serien ”Möbelhandlarens dotter”.
– Han gör en sorts film som det inte görs så många av längre. Det finns en historieberättare i grunden som har ett släktskap med Molins filmer.
Stänger inte dörren
Lassgård säger att man snabbt hjälps in i bygden här uppe och att många ställer upp när det är inspelning på gång.
Den här gången blev det bara ett dygn i Norrbotten. Annat var det 1996 när ”Jägarna” filmades. Då bodde han nio veckor i Älvsbyn.
– Det var helhäftigt att vara tillbaka. Jag kände verkligen igen mig. Gatorna och berget där Erik (Bäckström, rollfigur) hade en träff. Det var skoj. Jag hade en egen runda som jag brukade gå för att öva mig inför nästa dags tagningar.
På orten mötte han sin publik. I kön på ICA exempelvis.
– Där blev det mer ”jaha är det storfrämmande på besök”. Det var skoj.
Är Erik en avslutad figur?
– Allt har att göra med historier. Det tog 16 år innan vi gjorde nummer två. Man väntade på en bra historia igen. Dyker det upp igen så … Nu får man inte vänta 16 år. Det går nog inte (skratt). Erik har jag tyckt om att spela. Det var roligt att återvända till honom sist och föra honom lite närmare hem till sig, säger Lassgård som inte stänger några dörrar.
Viktig näring
– Filmen verkar jättebra. Man ville se hela, säger Ulrica Hamsch, näringslivsutvecklare i Älvsbyn, sedan hon fått tjuvkika på klipp.
Hon gläds åt att ännu en inspelning ägt rum i kommunen.
– Minst elva långfilmer är gjorda här, plus kortfilmer. Jag tror att vi har ett bra system att ta hand om filmfolket, att det är lätt att filma i Älvsbyn. Det behövs snabba kontakter. De står ju ofta där och behöver saker snabbt.
Kommunens roll är att förmedla kontakt och göra det lättjobbat. Den visar gärna upp sig på det årliga filmkonventet där kontakter knyts.
– Film är en viktig näring för Älvsbyn. Folket från en produktion bor, tankar, äter och handlar i Älvsbyn. Är det 50 personer för varje produktion ger det jättemycket för samhället. Blir filmfolket väl bemötta sprider det sig. Det är cred för oss, säger Hamsch.