Blodig sommarläsning

Varannan svensk läser deckare, lika många kvinnor som män. Samma personer diskuterar också mer politik och dricker mer alkohol än de övriga, enligt en undersökning från SOM-institutet i Göteborg i fjol. Inför årets semestersäsong är traven med just svenska deckare rekordhög.

Stockholm (TT Spektra)h2008-06-11 06:00
Vad är det då som så många gillar? I fjol tyckte Björn Ranelid att en miljon svenskar kunde skriva som Liza Marklund, men bara en som Björn Ranelid. Leif GW Persson, själv deckarförfattare, sade i Expressen att den storsäljande Camilla Läckberg "skriver som Nicke Lilltroll pratar" och jämförde hennes texter med tonårstidningen "Min häst".
- Det var otroligt grovt, säger Frank Egholm Andersen, dansk litteraturvetare och författare.
Strukturell balans
Han talar om deckaren som vår tids folkhemsäventyr. I sin bok "Den nordiske femikrimi" förklarar han de nordiska och svenska kriminalframgångarna, både på hemmaplan och utomlands. Amerikanska föregångare som Sara Paretsky och Marcia Muller skrev om kvinnliga poliser som söp och var lika ensamma som de manliga kollegorna.
Hos de nordiska deckarförfattarna fick hjältinnorna familj och varaktiga relationer. Den nu skilda och utbrända kvällsreportern Annika Bengtzons liv har stegvis blivit mer fänglsande än de brottsfall Liza Marklund låter henne lösa.
- Det ska vara en balans mellan beskrivningarna av hur det är att vara kvinna med karriär, familj, sexualitet - och den kriminella handlingen. Två handlingsstrukturer ska uppgå i varandra, säger Frank Egholm Andersen.
- För trettio år sedan omprövade Sjöwall-Wahlöö kriminalromanen genom att ge den ett socialistiskt skikt. I dag använder man genren för att diskutera den moderna kvinnorollen.
Även Stieg Larsson ser han som en författare av femikrimi eftersom de två hjältarna, den androgyna hackern Lisbeth Salander och den "gode och givande" ekonomijournalisten Mikael Blomkvist, bryter mot traditionella könsmönster.
Kvinnliga poliser
Fjolårets deckardebutant och kritikerfavorit, Mons Kallentoft, har en kvinnlig polishjälte. Och när de nya Beckfilmerna spelas in är det självklart att komplettera Sjöwall-Wahlöös ursprungshjältar med en kvinnlig polis.
Är den svenska kriminallitteraturen så högkvalitativ som man kan tro utifrån explosionsartad utgivning?
- Ja, det finns många bra, säger Frank Egholm Andersen, med tillägget att han intresserar sig för vad i vår tid som kan förklara dess popularitet.
- Nej, säger Magnus Eriksson, litteraturvetare och kritiker på Svenska Dagbladet.
- Om man tar de kriminalförfattare som debuterat de 25 senaste åren skulle jag säga att det är två som inte är bedrövliga:
- Henning Mankell är väldigt ojämn men när han är som bäst är han bra. Stieg Larsson har en lust i skrivandet när han verkligen går loss på deckargåtorna, sedan slås han av att han måste få in samhällskritiken och då är det inte samma lust längre, fortsätter Magnus Eriksson.
Vilka samtida kriminalförfattare rekommenderar du?
- Stephen Booth, engelsman, och Megan Abbott, ung amerikanska som skriver 50-talspastischer.
Deckare
Utgivningen av svenska deckare i år omfattar minst ett 60-tal titlar, visar en genomgång av katalogerna.
Bara i inbunden form sålde Camilla Läckbergs förra deckare 220 000 exemplar, nu har hon kommit med en ny. Fjolårets deckardebutant Mons Kallentoft har sålt 130 000 exemplar av "Midvinterblod".
Medan de tyska förlagen blivit lite mer kräsna inför nya svenska titlar har de amerikanska förlagen blivit desto mer tillvända, berättar litteraturagenten Joakim Hansson på Nordin Agency, som försöker lansera Camilla Läckberg och Mons Kallentoft i USA. "Mari Jungstedt är utgiven i USA och håller på att etablera sig där. Jag tror man tycker att de svenska författarna är lite mer litterära än många av de anglosaxiska. Även det sociala och psykologiska samspelet i böckerna tilltalar de utländska läsarna. Tillsammans med det exotiska Norden självfallet".
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!