Han är jetlaggad, har nyss landat i Stockholm och tänker tillbringa kvällen med att skriva låtlista till premiären i Stockholm och lite senare med ett besök på Casino Cosmopol tillsammans med grabbarna i turnégänget.
- Vi spelar poker och där spenderar vi, bokstavligt talat, 80 procent av tiden vi inte är på scenen.
Hyllar T-Rex
Han beskriver den nystartade Europasvängen som en mitt emellan-turné eller "skärseldsturné" där han både spelar hits och nytt material. Ett nytt album är på gång. Omslaget till det senaste är snott från T-Rex klassiska album "Electric warrior".
- Jag ville hylla en skiva och ett omslag jag gillar. Jag tänkte först göra "The freewheelin’ Bob Dylan", omslaget där han går över en snöig New York-gata med sin flickvän. Jag tänkte att det vore roligt om jag vore både Dylan och flickvännen (skratt). Det hade krävt större ansträngning.
Upprörda känslor
Hans musik kan vara i samma stil som nämnde Dylan eller ett mer tillbakalutat Oasis och sången riktigt vacker när lyssnaren plötsligt reagerar på en snuskig eller elak text. Så är fenomenet Stephen Lynch, lite som en ulv i fårakläder.
- Ärkestiftet för katolska kyrkan i New York blev upprört för en låt jag skrev som heter "Priest" och jag är säker på att de inte gillar min låt om Jesus bror Craig, Craig Christ. Det är lättsam fantasi. Tänk om Jesus hade en bror? De där människorna har rätt till en åsikt, men kommer nog inte att köpa biljett till min konsert.
- Jag bestämmer mig inte för att chockera eller irritera folk, men jag bryr mig inte om jag råkar göra det. Jag är för gammal (skratt).
- Jag fick många hatmejl och det minskade skivförsäljning och konsertpublik ett tag, vilket var great. Folk gav upp så småningom, men konstigt nog är det den konstigaste låten som har fått mest respons.
Party i Sverige
Stephen Lynch har bara blivit hotad via mejl, aldrig ute bland folk.
- Jag vet inte om det är för att jag har gitarren. Folk är kanske rädda att jag ska slå dem med den, säger Stephen Lynch med tillägget att en tant har viftat med en käpp åt honom en gång.
Han trivs med den svenska publiken och säger att det är som ett party här.
- Känner folk igen en låt sjunger de med och stampar fötterna. Det är som att leda värsta allsången! Det är kul, men jag gillar att slänga in nya låtar som de inte har hört också.
Spinal tap inspirerade
Hårdrockarna i filmkomedin "This is Spinal Tap" blev tidigt en inspiration för Stephen Lynch.
- De är inte bara roliga. De är väldigt bra musiker också. De skriver riktiga låtar. Om man ersatte texterna skulle du fortfarande ha bra låtar. Det var vad jag ville göra. Humordelen var bara ett sätt att skilja mig från alla andra.
Länge var låtskrivandet bara en hobby. Att skriva parodiversioner av kända låtar var inte intressant. Han märkte att han kunde få sina kompisar att skratta. Han blev bra på det han gjorde, började spela låtarna på klubbar i New York och märkte att de som inte var hans kompisar också skrattade.
- Här är jag nu. Jag vaknar upp tio år senare och gör det här fortfarande. Min dumma lilla hobby har blivit en karriär.
Siffrorna talar för sig själva. Miljoner och åter miljoner fans och nyfikna kollar upp hans låtar och framträdanden på youtube.
- Det är helt vansinnigt. Jag försöker att inte kolla på det. Jag vill inte riktigt veta (skratt). Jag hör ryktena och jag är väldigt tacksam. Jag skulle inte vara i Sverige nu om det inte vore för youtube. Där de flesta blir arga när folk spelar in konserterna och lägger ut på nätet bryr jag mig inte, om än jag inte uppmuntrar det.