Sergej Merkusjev saknar "toska"

När den rysksvenske skådespelaren och
regissören Sergej Merkusjev ser skymningen falla kan han gripas av "toska".
En blandning av vemod och längtan, bara bristfälligt översatt i den svensk-ryska ordboken, tycker han.
Transkriberat till det svenska alfabetet skrivs "toska" nästan som Puccinis opera eller den klassiska kakan, om än med "k" i stället för "c". Men uttalet är inte detsamma.
- "Taaska", säger Sergej Merkusjev.
Den rysk-svenska ordbokens översättning till "svårmod, tungsinne och sorg" täcker inte alls in ordets egentliga betydelse, enligt Sergej Merkusjev.
- Det är inte alls så negativt laddat, man upplever inte "toska" så tungt.
- Det är en känsla man får när man sitter i en stuga med tre meter snö utanför, när det är natt och mörkt och när man öppnar brännvinet och börjar sjunga lite för sig själv, fundera lite över vem man är.
"Toska" beskriver han som en känsla som drar iväg på ett helt annat sätt än svenskans stillastående "svårmod". "En blandning mellan längtan och vemod" är det närmaste Sergej Merkusjev kommer på svenska.
- Det är en djup känsla, man vet inte varifrån den kommer. Framför allt kopplar jag ihop den med alkohol. Svenskar dricker inte så mycket vodka, det är kanske där det ligger.
Sergej Merkusjev mötte sin svenska fru när han studerade till regissör i Moskva. Numera bor de i Göteborg. Just nu
regisserar han Suzanne
Ostens och Per Lysanders "Medeas barn", ett skilsmässodrama vars kompromisslösa barnperspektiv en gång var epokgörande. Premiär på Backa i höst.