Den är inte tänkt som ett debattinlägg, Sara Beischers bok "Jag ska egentligen inte jobba här". Men timingen är nästan skrämmande och kanske är romanen just vad debatten om äldreomsorgen behöver. En berättelse med kött och blod och liggsår där dråpliga historier med ingredienser som friktionsskydd, gräddbakelser och nätunderbyxor ger liv åt politik och statistik.
- Jag har velat skriva rakt utan att förfina. Jag vill inte väja för hemorrojder. Det kan vara svårt att erkänna för sig själv att man kan bli äcklad av gamla kroppar och vara rädd för döden trots att det ingår i jobbet, säger Sara Beischer.
Storögd inför åldrandet
Romanens Moa är 19 år när hon kliver in på äldreboendet Liljebacken, precis som Sara Beischer när hon fick sitt första jobb inom äldreomsorgen för snart tio år sedan. En unik erfarenhet väntar - få arbetsplatser sätter så djupa spår i en ung människa. Sara Beischer är kritisk till att unga så lättvindigt får jobb inom äldrevården, utan utbildning eller erfarenhet.
På Liljebacken står Moa storögd inför allt som åldrandet kan innebära. Underliv som ska tvättas, hår som ska läggas och händer som ska hållas de sista timmarna på jorden - av en naiv 19-åring med skådespelardrömmar.
Liksom Moa har Sara Beischer hela tiden varit på väg någon annanstans och i dagarna är hon färdig lärare. Trots det har hon hela tiden återvänt till äldrevården, där känner hon att hon gör något viktigt. Men skulle hon, eller Moa, säga "jag vill bli vårdbiträde och jobba på ett äldreboende" skulle de flesta höja på ögonbrynen - och där har vi själva grundproblemet, menar Sara Beischer.
"Cynisk syn"
Hon ser en äldrevård där ledorden är snabbhet och effektivitet snarare än empati och värme. Det för i sin tur med sig att omsorg utöver det nödtorftiga - en utflykt till konditoriet eller inköp av ett mjukt nattlinne - bara finns så länge personalen slår knut på sig själv. Och inte alltid är de som jobbar inom äldreomsorgen lämpade för det - också ett resultat av dåliga villkor och tuff miljö.
Sara Beischer välkomnar debatten om privatiseringarna av vården som följde efter skandalerna inom Carema-koncernen.
- När vi säljer ut äldreboenden säger vi att det är okej att tjäna pengar på våra gamla, okej att göra miljonvinster. Det är ytterligare ett snäpp i den cyniska synen på åldrandet.