Persbrandt om våldet i "Hämnden"
I "Hämnden" spelar Mikael Persbrandt en man vars humanistiska värderingar utmanas när han ställs inför hot och våld.
I "Hämnden" spelar Persbrandt idealistisk läkare mot bland andra Trine Dyrholm.
Foto: Nordisk Film
Mikael Persbrandts rollfigur i Susanne Biers "Hämnden", med svensk premiär på fredag, är en
läkare med pacifistisk grundsyn och som tror människan om gott. Men hans etik kommer att utmanas på tre plan: i hans arbete i ett afrikanskt flyktingläger, när hans son mobbas i skolan och när han själv vid en simpel vardagskonflikt blir hotad av en våldsman.
- Min rollfigur har en resa i filmen där han gör det svårt för sig själv att leva i och lära ut pacifismen till sina barn och sin omgivning. Han lyckas inte helt och hållet; det finns en scen där han låter sig örfilas upp och förnedras inför barnen och sedan förklarar för barnen : "Det var inte jag som förlorade". Med ömmande kind och ringande öron. Jag tror varken barnen eller hans själv tror på honom i det ögonblicket, säger Persbrandt.
Konflikträdd
Mikael Persbrandt, 47, kallar sig själv "humanist". Men han medger att det inte är självklart hur han själv skulle reagera om han utsattes för samma prövningar som Anton.
- Jag är inte säker. Jag är också en konflikträdd människa, men om jag hamnade där ... Jag skulle ha svårt att stå på knä. Men jag vet faktiskt inte. Alla dessa konflikter i filmen berättar om hur det är att vara människa, och det är just dessa historier vi ska berätta.
För Mikael Persbrandt väntar nu en scenshow som han skriver med Peter Birro. Något premiärdatum eller titel är ännu inte helt fastslagna.
- Det är inga "memoarer på scen", den handlar inte om mig utan om oss alla. Och så blir den hemskt
rolig. Men själva formen är ännu oklar.
Tänker inte sluta
I en intervju med Dagens Nyheter nyligen sade Persbrandt att "Blir det inte bra, då går jag aldrig någonsin mer upp på en scen igen." Det uttalandet modifierar han nu:
- Går man upp i en monolog som inte är bra är det en hemsk upplevelse. Men det var inget hot, snarare en garant; när jag väl går upp på scen kommer det att vara jävligt bra.
FAKTA Mikael Persbrandt om ...
... att vara mer harmonisk på äldre dagar: "Jag hör till dem som det klär att bli äldre. Jag trivs med att vara 47 och kliva in i livets andra halvlek; jag är mer hemma i både mig själv och min roll i mediebruset. Det är trevligt att veta vem man är och jag har nu aktivt försökt ta reda på det. Det är lätt att vara ett rö för vinden, och jag tycker att livet är för kort och dyrbart för det. Det har varit välgörande att leva med småbarn omkring mig och se saker ur ett annat perspektiv."
... att hetsen kring hans person minskat: "Visst är det så. Det märks också när jag rör mig ute bland folk. Men det blir fortfarande så jävla stort när jag talar om mitt privatliv i Sverige. Om jag skulle säga ’jag tänder på månen’ skulle det bli en löpsedel i morgon. Jag förstår fortfarande inte den mediala effekten det får när jag säger någonting. Jag hoppas att jag når en dag när jag kan snacka en massa skit i en intervju utan att det blir någonting alls."
... att hetsen kring hans person minskat: "Visst är det så. Det märks också när jag rör mig ute bland folk. Men det blir fortfarande så jävla stort när jag talar om mitt privatliv i Sverige. Om jag skulle säga ’jag tänder på månen’ skulle det bli en löpsedel i morgon. Jag förstår fortfarande inte den mediala effekten det får när jag säger någonting. Jag hoppas att jag når en dag när jag kan snacka en massa skit i en intervju utan att det blir någonting alls."
Så jobbar vi med nyheter