Gävlebor och nordupplänningar är snabbt tillbaka i de känslor de hade tiden efter 25 april 1986, konstaterar Michael Cocke, regissör och konstnärlig ledare på Folkteatern i Gävle som sätter upp en pjäs om livet 25 år efter Tjernobyl.
Den existensiella ångest Tjernobylavfallet skapade i Gävletrakten ändrade teaterns inriktning. När Folkteatern i vår uppmärksammar 25-årsdagen av katastrofen i Ukraina är det utan att nämna varken kärnkraft eller Tjernobyl på scenen.
"Vi skulle ju handla" utspelas i ett köpcentrum. Titeln syftar både på shopping och utebliven handlingskraft. Sex författare, däribland Aase Berg, Anna-Clara Tidholm och Anna Jörgensdotter, har skrivit fristående scener om en grupp människor som av någon anledning, kanske en katastrof, valt att bo i ett shoppingcenter.
- Det här är ju ingen kommentar till det som händer i Japan, men nu måste vi förhålla oss till det. Det här har blivit dagsaktuellt på ett väldigt obehagligt sätt, säger Michael Cocke.
Kärnkraft eller klimathot är olika sidor av samma existentiella mynt, frågor mycket större än den dagspolitiska agendan. Nu ger Fukushimas rykande reaktorer och radioaktiva spenatplantor nytt liv åt Tage Danielssons tankegångar om osannolika härdsmältor. Efter jordskalvet citerats han flitigt i en debatt som väckts ur sin Törnrosasömn.
Han var långt ifrån ensam om kulturarbetarnas skepsis mot kärnkraften. Argast var punkarna. Författaren och poeten Niklas Rådström reagerade också efter Harrisburgolyckan med "Dikt inför folkomröstningen om kärnkraft".
- Vi måste förvara kärnavfall under hundratusen år när det inte finns några mänskliga strukturer äldre än tre eller fyratusen år. Det är något som borde väcka tvivel och tvekan hos en tänkande människa, säger han i dag.