Den arabiska våren har skänkt nytt självförtroende till världens muslimer, säger Hisham Matar entusiastiskt. Han kan inte nog understryka vad det betyder att länder som Egypten och Libyen nu blivit en inspirationskälla för västvärlden, i stället för tvärtom. Hans föräldrageneration inspirerades av 68-rörelsen i norr, nu har den arabiska våren fått människor i Madrid och New York att demonstrera.
- Det har inte varit lätt att vara arab de senaste tio åren, för att uttrycka det milt, och självförtroendet för unga araber har tagit stor skada. Det är så hoppingivande att se en ny självkänsla, en önskan att söka kontakt med resten av världen.
"Vill något annat"
Hisham Matar sitter i den orangea hotellfåtöljen med utsikt över Strömmen i Stockholm. Han är hitrest från London i samband med att hans andra roman, "Analys av ett försvinnande", kommer på svenska: en fin berättelse om 14-årige Nuri vars far, en tidigare rådgivare till en störtad diktator, plötsligt försvinner. Parallellerna till Hisham Matars egna liv är tydliga; för drygt 20 år sedan fördes hans egen far, libysk regimkritiker i exil, bort av Gadaffis män och han har inte återkommit. Men den tunna romanen, en finstämd berättelse om en pojkes sätt att närma sig sin far, är inte en självbiografi, och Hisham Matar styr elegant samtalet bort från den egna familjehistorien.
- För författare från Libyen eller Egypten är det förstås frestande att skriva den stora historiska romanen som förklarar maktens mekanismer på 600 sidor. Men jag vill något annat, säger Hisham Matar, som i ett försök att förklara beskriver sig som en anarkist i den tyska romantiska traditionen.
"Hur rör en man vid sin älskades kind när han lever under ständigt politiskt hot?" "Hur går en mor med sin son till marknaden?" "Hur lyssnar man till ett musikstycke samtidigt som människor försvinner?" - genom att ställa frågorna kan han berätta något mycket intressantare om vår verklighet, menar han.
- Det är konstnärens sätt att göra uppror, att visa vad som verkligen betyder något. Kärlek och känslor, snarare än maktens mekanismer.
"Ingen kunde ana"
På sitt sätt skriver han om hur det politiska våldet gör intrång i det privata livet. I efterdyningarna av de dramatiska händelserna i Libyen är det lätt att läsa med politiska ögon, men boken påbörjades flera år innan revolutionen. Det senaste året däremot har Hisham Matar gjort en djupdykning i Libyens dramatiska nutidshistoria i form av artiklar om Libyens historia och framtid, skrivna från London.
- I början av revolutionen, när ingen kunde rapportera inifrån landet, blev jag vad som närmast kan liknas vid en journalist. Det var inget jag uppskattade. Men jag var tvungen.
- Det var som en tsunami. Ingen kunde ana det, inte ens dagarna innan, och plötsligt satt jag i mitt vardagsrum och såg det som hände. Min första reaktion var att det här ska jag inte säga något om, inte göra något. Två timmar senare skrev jag min första artikel.
Dags att återvända
Artikeln följdes av fler, få hade kunskap och förmåga att formulera sig som Hisham Matar. Under alla hans år i Egypten och Storbritannien har släkten funnits kvar i Libyen. I vår är det äntligen dags för honom själv att återvända - för första gången på 33 år.
- De 33 åren känns som en avgrund, jag måste ta mig över den. Men att resa tillbaka är en enorm risk för mig. De ömtåliga minnena är allt jag har kvar från den tiden. Det Libyen finns inte längre och risken att jag förlorar mina minnen är stor. Men jag riskerar något ännu större om jag inte reser tillbaka.