Utställningen har vuxit fram nästan organiskt. Sarah Moon har kommit från Paris till Fotografiska i Stockholm med omkring 200 fotografier och två filmer, som nu hänger tätt i en av de största utställningssalarna. Det är ett flöde av bilder, ungefär som i konstnärens våning i Paris, där konstverk, fotografier och föremål trängs om uppmärksamheten, berättar kuratorn Michelle Marie Roy.
Chanel och Issey Miyake
Utställningen är gjord på känsla, helt på Sarah Moons villkor. och det är så hon arbetar, även när uppdragsgivaren är ett modehus eller ett modemagasin.
- Jag känner när bilder hör ihop, och då ska de visas tillsammans även om jag inte vet varför, säger Sarah Moon när vi vandrar genom utställningen tillsammans.
Hon är förtjust i sina modebilder, på perfekt engelska med tydlig fransk accent berättar hon om fotograferingar för modehus som Issey Miyake, Yamamoto, Comme des garçons, Chanel och Cacharel. Bilderna visar inte den glamourösa modevärlden, med perfekt make up och smala kroppar, som vi annars möter i modemagasinen.
Snarare är det en form hon försöker fånga, klädernas arkitektur som hon själv säger, och en känsla. Modellerna döljer sina ansikten, eller fotograferas bakifrån.
- Allt startade i modevärlden, jag var modell från början och gör fortfarande modejobb. Jag tycker om utmaningen, det är väldigt svårt. Du har en kvinna, en bakgrund, inte mer.
Suddiga konturer
Modebildernas mustiga färger står i kontrast till Sarah Moons icke-kommersiella bilder, som nästan alla är svartvita. Gemensamt har de en känsla av mystik; landskap, fåglar, träd och människor är alla mjuka i konturerna.
Till de svartvita bilderna använder hon sig gärna av polaroidfilm, för gråskalans skull. Skavankerna som kommer när plastskyddet dras av negativet ser hon som en del av bilden, spår av det ofullkomliga som ger en romantisk känsla av det förgångna.
En utställning i utställningen är "Le fil rouge" ("Den röda tråden" i översättning), en samling porträtt och miljöbilder samt en film som tillsammans berättar sagan om Blåskägg, riddaren som tagit livet av sex hustrur när de varit för nyfikna, och som gifter sig en sjunde gång.
Riddar Blåskägg
Tillsammans med de egna fotografierna hänger några av hennes modebilder, typiskt för hennes okomplicerade inställning till det kommersiella kontra konsten.
Det är inte första gången som Sarah Moon utgår från en folksaga, tidigare har hon tolkat bland annat H C Andersens "Flickan med svavelstickorna" och "Den lilla sjöjungfrun". Sagorna är ett vackert svepskäl, säger hon, som hon kan använda för att säga något om universella frågor.
- Fördelen med sagor är att du kan återberätta dem oändligt många gånger, och på ditt eget vis. Alla har sin version av "Askungen". I Blåskägg handlar det om huruvida man kan äga rätten till en annan människa, i "Lilla sjöjungfrun" om att offra sig för någon annan.