Donna Summer avled på torsdagsmorgonen, lokal tid, i Florida, enligt ett uttalande från familjen som citeras av nyhetsbyrån Reuters. Dödsorsaken var cancer.
När pophistorien skrivs kan ingen bortse från Donna Summer. Amerikanskan från Boston slog igenom med dunder och brak 1975 som sångerska på producenten Giorgio Moroders 16 minuter och 50 sekunder långa experimentella electronicaklassiker, "Love to love you" - något av en musikalisk föraning om vad som komma skulle - disco.
Avfärdades
Låten avfärdades av många som snusk, eftersom Donna Summer stönar sig igenom låten (Time Magazine lär ha räknat ut att hon simulerar sammanlagt 22 orgasmer). Men på dansgolv runt om i världen blev det en jättehit och en karriär var skapad.
Donna Summer blev en sexsymbol och discons drottning:
- Det fanns stunder då jag hade den imagen. Journalister brukade sitta och skaka när de intervjuade mig. De blev så stressade av hela den där "sexgudinne-imagen", berättade hon i en intervju med Los Angeles Times.
Donna Summer följde upp kultsuccén med enorm kommersiell framgång under de år som brukar kallas discons gyllene år, i slutet av 70-talet. Hon hade bland annat fyra låtar som etta på stora USA-listan inom loppet av ett år.
Klassiker
Bland hennes hitlåtar finns klassiker som "Hot stuff", "Bad girls", "On the radio", "State of independence", "She works hard for the money" och "No more tears (Enough is enough)" - duetten med Barbra Streisand.
Men som så många andra hade Donna Summer svårt att komma tillbaka när discoeran var över. Hennes karriär sjönk som en sten, till i slutet av 80-talet då dåtidens stora popproducenter Stock Aitken Waterman försökte relansera henne med ett album som resulterade i hitlåten "This time I know it’s for real" 1989.
Aids-kontrovers
Men Donna Summers karriär blev aldrig lysande igen. En stor del av anledningen till det var ryktena som spreds om att hon sagt att aids var Guds straff till de homosexuella, efter en konsert i USA 1983. Och därmed förolämpat sina stora kärngrupp av fans - de homosexuella männen.
Händelsen är mycket omtalad i musikhistorien, men det har aldrig riktigt blivit klarlagt vad som hände.
Klart är att stämningen var hätsk utanför konsertlokalen där flera av hennes trogna fans samlats för att få en förklarling. Donna Summer hade samma år blivit frälst och engagerat sig i den kristna högern och i Ronald Reagans USA sågs republikanerna som de homosexuellas fiender. Många av hennes fans kunde inte acceptera hennes nya liv och politiska ställningstagande.
Vad som egentligen sades är oklart. Men det är bakgrunden till att myten om vad hon ska ha sagt fick sådan spridning.
Donna Summer förnekade under resten av sitt liv att hon någonsin gjort uttalandet om att aids skulle vara Guds straff, och hotade flera gånger att stämma tidningar som påstod att hon gjort det.
Hämtade sig inte
Men myten kvarstod och Donna Summer kunde aldrig riktigt hämta sig från den smällen. Hon fortsatte att göra musik, bland annat gospelskivor.
Så sent som 2008 kom hennes sista popplatta, "Crayons". Ett år senare sjöng hon på Nobelpriskonserten i Oslo för pristagaren, USA:s president Barack Obama.
Men för de allra flesta förblev hon rösten på de numera allt mer raspiga skivorna från discons gyllene epok.