I bok efter bok berättar Nuruddin Farah om ett Somalia vi borde känna till bättre; han skriver om nomader på landsbygden, krigets fasor, pirater vid kusten och kolonialismens efterdyningar.
Han är en kosmopolit som levt i exil i årtionden och som har studerat i Indien och England och undervisat i bland annat Tyskland, USA, Nigeria och Uganda.
I dag har han sitt hem i Kapstaden, och i en resväska. I slutet av 1960-talet studerade han i Indien och skrev där sin första roman, "Adams revben" som för två år sedan kom på svenska - en utmärkt introduktion till hans författarskap men också en fascinerande skildring av en ung kvinnas kamp för självständighet i en minst sagt mansdominerad värld.
- Innan den gavs ut fick jag ett brev från min engelska redaktör, som undrade om jag var en man eller kvinna.
- Jag undvek frågan så länge som möjligt och det händer fortfarande att jag får brev adresserade till miss Farah.
Trots alla år utomlands är Nuruddin Farah fast förankrad i Somalias historia och befolkning. Han säger att det är hans plikt att skriva, han som överlevt till skillnad från jämnåriga kamrater från barndomen.
- I Bibeln kan vi läsa om hur Adam kastas ut från paradiset - för mig är Somalia paradiset, och jag nekas tillträde.
- Därför försöker jag hela tiden återvända, och inte bara genom en dörr, jag försöker öppna så många dörrar till Somalia som jag kan. Jag har skrivit essäer, pjäser, romaner, reportage. Det handlar om att hitta olika lösningar. Jag är besatt av Somalia.
- Vi var på god väg att bygga vårt eget sociala system men vi avbröts av kolonisationen.