Den här gången har hon samarbetat med kompositören Jonathan Bepler. Ljudet från saxarna i syateljén, från scenarbetarnas arbete och Björn Granaths röstuppvärmning i teaterlogen ingår i Beplers soundtrack.
Två versioner
"Curtain callers" heter deras verk, en film om teater, helt utan dialog och gjord i två versioner. En tjugo minuter lång film visas före några av Dramatens föreställningar. I det något längre och fylligare videoverket med samma titel flyter bilderna över fem parallella skärmar på samma sätt som i "My country (Somewhere in Sweden)", inspelad under Ann-Sofi Sidéns ritt från Stockholm till skånska Wanås.
Nu utgår hon från Dramaten, den svenska teaterns teater, i en berättelse om vår civilisations strävan. Åskådarna får se städerskan i huvudduk liksom Ingvar Kjellson vars andetag är tunga. Sidén lyfter upp det som hela tiden pågår under och bakom scenerna, hon tränger långt bakom Dramatenguldet för att skildra vad som till slut, förhoppningsvis landar i en förlösande teaterupplevelse.
Intressant plats
- Institutionsteatern är en intressant plats och jag vill se den som uttryck för mycket i vår
civilisations strävan. De ständiga förberedelserna och umbärandena för den ändlösa jakten på livets flyende höjdpunkter, säger Ann-Sofi Sidén.