Tea Lindholm gör sitt femte år i festivalens arrangörsstab. För tredje året i rad är hon general. Hon beskriver 2014 som ett jättebra år, inte minst tack vare ett sällan skådat högtryck. I år blir festivalen en dag kortare, men å andra sidan blir dagarna längre.
– Vi har funnits i 24 år och man vill förnya sig. Upplägget har varit tre dagar tidigare, men dagarna har aldrig varit så maxade som de är nu. De blir mer fullspäckade. Vi börjar redan vid tolv och kör in på natten.
Det var varken mindre bidrag från kommunen eller mindre publik på torsdagen som ledde till att den dagen ströks, säger hon.
– Beslutet att det blir två dagar har gjort att vi har mindre budget. Vi har ingen ambition att gå plus på den här verksamheten. Det var mer en intern idé: Vad kan man testa och hur kan man förnya? Vi resonerade att det ”kanske kanske är roligare att få uppleva två fullspäckade dagar än tre halvdagar. Det är aldrig pengar det styrs av eller som är idén. Det är motivation, lust och skaparglädje.
Och hur är responsen på att ni kör färre dagar?
– Kanske är det bara de nöjda som hörs, men vi har bara fått positiv feedback. Det känns som om vi har hittat ett spännande nytt koncept som folk ser fram emot.
Rött går hem
Somliga festivaler har fått kritik för ojämställda startfält, men ni har bra med kvinnliga artister i ert utbud?
– Absolut. Bra med kompetens, skulle jag säga. Givetvis grundas det i att kulturföreningen Mullberget har en värdegrund som talar för mångfald. Det ska genomsyra, eftersom Trästock är det största vi gör.
– Vi har en härlig blandning genremässigt och i erfarenhet. Här finns många nykomlingar men också mycket rutin.
Märker du några trender i årets program?
– Egentligen inte. Föreningen är avsändare och har önskat ett brett utbud. Just nu känns det som om det exploderar i världen med subgenrer. Det blir en bra blandning, men det önskas mycket dansant och mot hiphop. Där kan man se en trend.
Och den kan ni möta?
– Det tycker jag absolut. Vi har några av de största namnen inom hiphop. Silvana Imam, Cleo och Linda Pira.
Finns det en typ av artister som går hem särskilt bra hos Trästockpubliken?
– Både ja och nej. Vi har ganska trogen publik som representerar olika målgrupper. Jag kan inte säga en genre eller artist som går hem bättre än andra, men det är ingen hemlighet att Skellefteå är en röd stad. Det finns artister som har ett tydligare politiskt ställningstagande. En akt som Mattias Alkberg, som dock inte spelar i år, brukar gå hem. En artist folk ser fram emot i år är Love Antell och han är också tydlig på så vis.
Släpp återstår
Trästockfestivalen äger som vanligt rum på Nordanå i utkanten av Skellefteås centrum. Området blir detsamma och upplägget från de senare åren, med bland inslag av teater, bio, konst, familjeaktiviteter och stå upp-komik kan kännas igen. Ett par nyheter kommer att presenteras den närmaste tiden, likaså några kompletterande artistbokningar.
Hur är stabens känsla inför årets festival?
– Alla är jättepeppade. När man är på stan och hör snacket bubblar det. Folk längtar efter den här folkfesten som vi är på väg att skapa.