Staden Chichibu i Japan har 72 000 invånare, det vill säga ungefär lika många som Skellefteå. Befolkningsstrukturen är densamma, däremot är vulkanlandskapet annorlunda med bergig och ganska svårtillgänglig terräng. Dit åkte Skellefteå museums antikvarie Agneta Hansson i egenskap av fritidspolitiker för några år sedan.
- Tolken vi hade berättade om deras fantastiska sidenmuseum. Traditionen att framställa siden från silke har funnits i Chichibu i 300 år och även om sidenindustrierna föll efter andra världskriget när man började framställa nylon, vävs fortfarande mycket sidentyger i Japan, säger Agneta Hansson.
Japansk invigning
Tack vare att Skellefteås kommunstyrelse beviljade projektmedel till den gemensamma utställningen, anlände i måndags kartonger med vackra tyger och kimonor, fotografier, en vävstol, med mera. Idag anländer en japansk delegation på fem personer som stannar tills på måndag.
- De ska inviga utställningen och en av dem ska väva under vernissagen. De ska också få göra studiebesök på olika platser, säger Agneta Hansson.
Mest spänd är hon inför hur det ska gå för personen som ska sitta och spinna silke.
- Det måste vara en viss temperatur på vattnet för att tråden ska släppa, annars går det inte.
Likt och olikt
I rummet intill sidenutställningens, visar Skellefteå museum gamla och nya föremål som relaterar till ull och vadmal: Kläder, redskap och annat. Olika delar i processen speglas och en av spinnrockarna kommer att användas för att visa hur man spinner ull.
Agneta Hansson har också hittat Elsa Beskows bilderbok "Pelles nya kläder" (först utgiven 1912) på japanska.
- Färgskalan är ju en helt annan än hos siden och jag tror inte att vadmal är vanligt i Japan.
- Men de har säkert mönstertraditioner och vävtekniken är densamma, så det finns mycket att känna igen sig i också, säger hon och tillägger att siden blir mycket skört när det åldras och varar sällan mer än 150 år.