1. Alibi
Eddie Razaz
Betyg: 4
Eddie Razaz tävlar med en låt som simmar i samma strömfåra som David Lindgrens och Anton Ewalds låtar. Poppiga, dansanta bidrag med en tydlig hook i refrängen och arena-feeling med ett publikfriande och starkt whoa-parti i refrängen. Eddie älskar det han gör, och det märks på scenen. Om inte TV-tittarna tycker att det är mer än nog med David i final och Anton i Andra Chansen så borde Eddie finnas med bland de fyra i topp, men risken finns att Eddie får lida för att de andra två tävlade före honom.
2. Island
Elin Peterson
Betyg: 1
Elin Peterson kom in i Melodifestivalen via det som i år kallades för amatörernas tävling. Elin är en kompetent sångerska som nu för första gången tar steget ut i det verkliga rampljuset. Låten Island är en Lisa Miskowsky-doftande melodi i midtempo som aldrig riktigt lyfter. Det är liksom om låten saknar det rätta elementet för att låten ska lyfta. Jag kommer på mig själv med att sitta och vänta på något i låten som aldrig kommer. Den här låten kan sluta precis var som helst i startfätet, men på min lista står den sist.
3. En riktig jävla schlager
Ravaillacz
Betyg: 3
”Här har ni nu en schlager. En riktig jävla schlager med trallvänlig refräng och ett musikalisk däng.” Så inleds den låt som Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander tävlar med. Bidraget andas en hel del Benny Anderssons Orkester (BAO) och en hel del Drängarna. Det är taktfast marschschlager med musikaliska slingor som för tankarna till en sommarfest med dans på lövad brygga. Det är en riktig schlager med fyndig text. De mer pretentiösa experterna får eksem av låten. Jag tror på avancemang.
4. Dumb
Amanda Fondell
Betyg: 3
Amanda Fondell låter precis som hon brukar göra. Bidraget bygger till stor del på Amandas karaktäristiska, lite whiskeyhesa, röst. Tyvärr hänger inte vers och refräng ihop. Verserna är närmast bedrövliga medan refrängen sitter som hand i handske och biter sig fast på ett mycket effektivt sätt. Amanda är storfavorit och har säkert en så pass stabil fanskara att hon också kommer att slåss om en placering i topp ikväll. Men det är ingen vinnare i Friends Arena. Numret är inte nog intressant för det.
5. In and out of love
Martin Rolinski
Betyg: 5
Martin Rolinski, tidigare frontfigur i BWO, levererar kvällens mest åttiotalsdoftande låt. Det är en del Modern Talking, en del Pet Shop Boys, en del Trance Dance och ett antal delar BWO. Det här är verkligen Modern Talkings ”Cherie Cherie Lady” i 2000tals-tappning. Det spritter verkligen i benen och man vill kasta sig ut i hejdlösa åttitalsmoves på dansgolvet samtidigt som man sjunger med redan i första lyssningen. Borde vara given i final, men kan lika väl åka ut med buller och bång tack vare yoghurtdansen i plastburarna.
6. Hon har inte
Caroline af Ugglas
Betyg: 4
Det här låter verkligen som en fortsättning på ”Snälla, Snälla” och det kan tyvärr ligga Caroline i fatet ikväll. ”Hon har inte” är en otroligt vacker låt med en mycket stark och känslosam text. Carolines största styrka ligger i hennes sätt att kunna beröra och förmedla en text.. Carolines speciella röst tillför också en extra dimension till låten. Tyvärr är låten inte lika direkt som ”Snälla, Snälla” och det är låtens verkliga akilleshäl. Men hon borde ändå kunna hamna bland de fyra i topp.
7. Falling
State of Drama
Betyg: 3
State of Drama ställer upp men en låt som doftar en hel del av Bryan Adams. Själva beskriver de sin genre som hårdpop, medan jag mer skulle vilja beskriva den som lightrock. Det är hur som helst en låt som brukar kunna fungera i de här sammanhangen och hitta en röstvillig publik som tycker det är befriande med lite mindre sandpapprad musik där gitarr-, bas- och trumslingorna ligger som tungrök över låten. Skulle mycket väl kunna skrälla och gå direkt till Friends, även om jag vill ha den utanför toppen.
8. Heartstrings
Janet Léon
Betyg: 2
Innan repetitionerna körde igång i torsdags seglade den här låten upp som en av favoriterna till segern i Skellefteå, men också som en av de låtar som det talades om skulle kunna slå sig in i slutstriden i finalen i Friends Arena. Men nu känns det som en utopi. Janet leverer på ett kompetent sätt en låt som tyvärr är bland det mest meningslösa jag hört i årets festival. Låten har visserligen en effektiv refräng, men varken låten eller Janet lyckas beröra. För mig låter det här som en typisk femteplats.