Nu är sex veckors musikfest i tv snart till ända. Skönt tycker vissa, medan andra kommer att uppleva ett stort tomrum. Trots att det även för mig kan kännas nog så utdraget med fyra delfinaler, en Andra Chansen och sedan final så är det en lite av ett trauma när det hela är över. Jag går in i någon form av posttraumatiskt tillstånd som liknar det man ibland kan känna när julklapparna är utdelade. Ledde inte all denna hausse och hysteri fram till mer än så här?
Det är nästan som en kortvarig och lindrig depression. Denna förstärks dessutom ytterligare om vinnaren verkligen inte faller en på läppen, som fallet var med Anna Bergendahl, men nu kommer detta inte att inträffa i år. Detta beror på att årets upplaga mest känns som ett mellanår där det knappast finns några bottennapp men inte heller någon låt som når Mont Blanc-höjd. Vinnaren kommer att vara bra, men kommer inte sätta några historiska spår om nu inte det tokskräller och Thorsten Flinck eller Björn Ranelid vinner.
Ett av frågetecknen inför kvällens final är hur det kommer att låta sångmässigt. Det var nämligen flera artister som höll igen ordentligt vid torsdagens rep, men mycket av det handlar nog om överdriven försiktighet. Men en sak vill jag härmed slå fast med skärpa. Dannys dåliga sånginsats vid deltävlingen i Malmö är inget bevis för hur Danny sjunger egentligen. På Facebook och i andra sociala medier beskrivs han som en falsksångare som inte platsar i Eurovision. Han hade problem med medhörningen - och då är man såld. Men så har det inte låtit annars. Inte på långa vägar.
Loreen är storfavorit och kommer nog tyvärr att ro hem detta. Visst är det en bra låt och Loreen har en pipa som inte går av för hackor. Sådant tilltalar ofta de personer som sitter i expertjurygrupperna i varje land. Men numret i övrigt känns krystat och konstruerat, och frågan är hur tv-publiken i Bulgarien, Makedonien och Italien kommer att ta emot detta extrema framträdande. Det är där jag hyser oro. Dessutom skulle det vara synd att inte skicka det snyggaste numret i den svenska melodifestivalhistorien vidare till Eurovision, och det är naturligtvis Dannys grymt genomtänkta nummer. Låten är catchig, välproducerad och känns fräsch i ett europeiskt perspektiv. Uptempolåtar med snygga killar som kan dansa drar dessutom stora mängder röster runtom i Europa, och det ska man också lägga i vågskålen.
Ett stort frågetecken är hur utbredd den så kallade proteströstningen kommer att vara ikväll. Det finns "kampanjer" i sociala medier för att driva fram Björn Ranelid till seger ikväll. Man vet aldrig vilket genomslag sådant kan få. Nu ska man komma ihåg att bidragen från Thorsten Flinck och Björn Ranelid kvalitetsmässigt håller för topplaceringar i kväll, även om jag inte vill se något av dem i Baku. "Jag reser mig igen" med Thorsten Flinck är den klart bästa av alla låtar i år, om man bortser från sammanhanget. Många tror att han kan sluta tvåa eller trea.
Vilken låt vi än kommer att skicka så kommer Sverige att skicka en låt som sticker ut kvalitetsmässigt. Årets Eurovision håller nämligen på att utvecklas till ett riktigt bottennapp. Det är bara att gå in på nätet och söka på Trackshittaz och Eurovision eller Babushki och Eurovision så kommer ni att förstå. Österrike och Ryssland är bara två av de länder som fått frispel i år. Det är den typen av låtar som den troliga vinnaren ikväll, Loreen, kommer att få möta. Men jag hoppas på att det är Danny vi väljer att skicka. Så jag håller verkligen tummarna för en skräll i kväll.