++++ R.E.M. är knappast världens mest nyskapande band, trots deras ibland idoga försök att skruva sin musik några extra varv. Men det gör inget. Det är helt okej att bara göra bra rockmusik på det sättet som Peter Buck, bandets gitarrist, beskriver det: "en blandning av några rockstänkare, en del lugna låtar och så några i mittenskiktet."
Det är uppenbarligen också en god idé att efter en lång och framgångsrik karriär gå tillbaka till sina rötter, fundera över vad som drog igång lusten till skapandet från allra första början och göra musik utifrån det. Resultatet på "Collapse into now" vittnar om en nyfunnen lust men också en förvärvad självsäkerhet. R.E.M. visar att de är som bäst när de håller det enkelt. Inga tillskruvade produktioner eller musikaliska villfarelser är nödvändiga. Helt plötsligt känns de relevanta igen. Och jag lyssnar, stundtals med sentimentala minnen från det tidiga 90-talets tonårsperiod, till låtar som "Discoverer" och "Überlein" och tycker att det låter riktigt bra.
Väl värt kan också vara att notera fina insatser från gästande artister som Patti Smith, Peaches, Eddie Vedder och Joel Gibb från The Hidden Carmera’s.