Polly Jean släpper in lite ljus

PPP Det är ett tag sedan jag lyssnade på Polly Jean, men jag kan snabbt konstatera att hon lämnat det becksvarta källarmörkret och om inte läkt, så i vart fall hittat en ljusstrimma som träffar hennes såriga själ. Nej, PJ Harvey har inte tagit lyckopiller, men när hon åter spelar in med musikern John Parish är det lite lättare, lite mindre deprimerande dystert.
Men jag gillar verkligen när Harvey blir riktigt ruffig och skitig som i "Pig will not" eller tufft spejsad som i titelspåret. Det blir ännu bättre när hon likt Patti Smiths lillsyrra mässar fram "Sixteen, fifteen, fourteen" läckert kompad av Parish. Jag kan också köpa veka "April" med växande orgelkomp och teatraliskt stråkarrangerade "Leaving California". Annat är mindre angeläget, men det oväntat varierade uttrycket är värt pluspoäng.