Gitarrerna ger höjd och spänst

+++ Evigt unge gitarristen Thurston Moore borde kanske k-märkas och hans band Sonic Youth, som spelar en rock som studsar mellan garage, punk, skir pop och proggresiv rock utan att för den skull halka in i något fack, är hur som helst kultklassat. Förra skivan "Rather ripped" var en taggigt lekfull och frenetisk melodiös historia som lyfte ordentligt. Ett av bandets bästa album sedan starten 1983. Riktigt så bra är inte "The eternal", men musiken är tillräckligt intressant, infallsrik och varierad för att nå höjd långt över det gängse.
En stor del av materialet är kanske inte märkligare än mycket annan indiepräglad rockmusik, men det är gitarrspelet som lyfter allt. Moore och Lee Ranaldo låter gitarrerna smattra, vrida och bända in och ut i varandra. Ena stunden tungt och utflippat, i nästa luftigt och lågmält. Eller varför inte allt på en gång.