PPP Varumärket The Hives känns inte direkt klockrent efter de senaste årens skriverier om Tambourinehärvan. Bandet verkar ha en förmåga att hamna i rättsligt klister (kontraktsbråket med Burning Heart om nu någon glömt det?).
Helt klart har det kostat på för Fagerstabandet. "Lex Hives" är blott tredje skivan sedan det stora genombrottet för tolv år sedan med "Veni vidi vicious". Det är inte lätt att odla karriären då.
Men märks det på det kreativa planet?
Nja. Tycker nog att bandet går rätt stärkta ur härvorna. Nya plattan - den första på fem år - är mer än godkänd.
Problemet är att Hives enligt mitt tycke aldrig varit ett albumband, mycket beroende på att Howlin’ Pelle & co är så satans bra live och då känns skivorna aningen platta (samma problem som gäller Bob Hund). Hur orättvist det än kan tyckas.
"Lex Hives" är efter förra musikaliska äventyret "The black and white album" lite tillbaka till rötterna med punk och garage i förarsätet och lite pop i baksätet. Men hitlåtarna är inte klockrena och melodierna har fått stå tillbaka för skramlet, öset, hejaklackssången och riffandet.
Fungerar svinbra live men känns rätt nedbrytande i längden på skiva.