”Knyt skorna, ta trapporna upp till dörren och skjut honom” är en av alla meningar skrivet i bläck på bokens baksida, det är ”Allt som blir kvar” jag pratar om, Sandra Beijers senaste tillskott.
Romanen handlar om Matilda. En tonårstjej som precis fått sitt hjärta krossat av sin Oliver, så under den sommaren flyttar hon in hos sin bästa kompis Miron för att försöka överleva sveket.
.
Miron säger att de ska komma överens om ett datum och tills dess får hon vara ledsen och flippa ur. Matilda tackar ja, och det är precis vad hela boken handlar om, hur sjutton Miron ska ta Matilda från förkrossad och ensam till någorlunda hel på en månad.
De två trasslar in sig i varandra, blir oslagbara tillsammans.
Boken är en riktig berg och dalbana bland Stockholms gator med alkohol, droger, närhet, adrenalinkickar och fest för att dämpa saknad.
.
En till tonårsgrabb vid namn Simon ansluter sig till duon och så bildas en trio som gör vad-som-helst för att lyfta Matilda. Vad-som-helst. Precis som man är när något tar slut så bryr sig Matilda inte om mycket, medan killarna bryr sig om allt. I början får vi följa deras vardag, händelserna flyter på, tills de sista kapitlen kommer och vi kastas upp i en storm som avslutas väldigt abrupt.
.
Personligen älskade jag hennes första bok, "Det handlar om dig". Jag vek sönder pocketen, fotade och sparade bilder i mobilen, tipsade alla mina vänner och bläddrade fram vissa kapitel för att läsa dem i igen. Det blev inte samma sak nu.
.
Beijer avslutade boken med en riktig twist och själv ser jag inte realismen i hur det kunde gå till, jag finner inte underlag. Men ung kärlek är ju i och för sig inte alltid realistisk, verkligen inte hjärtekrossningar heller. En sak som är säker är att hon minst sagt kan skriva, hon har ett vackert språk som träffar mig varenda gång. Det blev alltså ändå en fröjd att vända blad, jag fångas fortfarande bland känslor i hennes texter. Däremot råkar svärtan och såren som förmodligen äter upp Matilda, också äta upp en aning för mycket av boken som blir väldigt destruktiv och nattsvart.
.
Allt som faktiskt blir kvar att känna efter Beijers senaste tillskott är mycket förvirring och obehag, men också precis vad jag ville en bok om uppbrott skulle ge mig: ilska, hopp, vackra texter och styrka. Vi knyter skorna Beijer!
Agnes Hansius
ung@pt.se
4 x liknande böcker
”Stanna” av Flora Wiström
Stanna utspelar sig i Stockholmsstad där vi får träffa Ester bland jobb och fest med hennes tuffa bästis. Wiström skriver om första kärleken och tacklar i samma veva allt möjligt en kan uppleva i ett förhållande.
”Det är något som inte stämmer” av Martina Haag
Om stor hjärtesorg och förkrossning. Själv fick jag pausa när jag läste boken, känslorna tog över. En hemskt välskriven och vacker bok som tar oss igenom ett krossat hjärta. Också en bra överlevnadsbok.
”Bara kärlek kan krossa ditt hjärta” av Gunnar Ardelius
Ardelius fortsätter att spika citat som vi alla håller hårt i. ”När vet man att det verkligen är slut?” citerad från Morris, bokens huvudperson som försöker lämna en kraftfull kärlek bakom sig. Obeskrivligt fint.
”Allt jag inte minns” av Jonas Hassan Khemiri
Kanske reagerar många på denna bok som liknelse. Khemiri skapade något eget, invecklat och lite svårt. Här rör vi oss kring förvirringar och mörker precis som i Beijers bok, kärlek och vänskap finns sannerligen här.