Den firas den 31 oktober och kallas modernt för Halloween.
Med senare inblandning av kristna ritualer så härstammar Halloween mestadels från en irländsk högtid, en natt då osynliga krafter var i rörelse. Beskyddande bål tändes, mat offrades, och vi klädde ut oss för att lura andarna att vi var en av dem.
Men vi firar inte det längre på grund av dessa skäl, precis på samma sätt som vi inte längre firar jul för att vi vill ha något övernaturligt födelsedagskalas för Jesus, eller ens för att vi vill offra till den allsmäktige Oden. Halloween har – precis som vår kära julafton – blivit en kulturell högtid.
Just Halloween är en så ovanlig högtid att den numera bara handlar om att ha roligt. Alla kanske inte håller med om att maskerader, godisätande, pumpalyktor och vardagsbrytande aktiviteter är roliga alls, men jag har nöjet att inte känna särskilt många sådana personer. Visst är högtider med sentimentala baktankar trevliga, men även Halloween har en viktig poäng.
Halloween är en högtid som påminner oss om att vara töntiga och ha roligt, utan krav eller villkor. Bara det är mer värt än man kan tro.