Kristofer Svenssons "Sommarberg, i glömska". Det halvtimmeslånga verket utgår från semesterns sinnestillstånd av storglöshet och är tänkt att lyssnas på i mindre formell och mer brusig miljö. Tanken var att framföra det utanför Acusticum (för att låta miljöljud såson trafik integreras i upplevelsen förmodar jag). I stället görs det i foajén. Synd, för jag känner att den här stillsamma bjudningen av långa toner mellan två stråkinstrument och sordintrumpet hade kunnat bli någonting alldeles särskilt. Nu blir det ett asketiskt välljud omgivet av tung tystnad. Det är härligt att och få sitta nära musikerna i det här lååånga meditativa stycket, men jag känner mig lite snuvad på helheten utomhusmiljön hade kunnat ge.
.
Inne i Acusticums stora sal vankas det stråkkvartett. Även här är det finstilt och luftigt, men med en mer experimentell idé när Filip Gloria, Klediriola Malloli, Åsa Åkerberg och Stephen Upshaw ger sig i kast med Frej Wedlunds "Plasticity", ett stycke som kretsar kring "tyst anspänning, intimitet och tidsuppfattning". Det blir en spännande balansgång mellan harmoniskt och skevt. Högpitchade tonpiruetter varvas med dämpade partier där instrumenten andas tillsammans. Andra stunder skär som naglar mot porslin eller låter bokstavlig talat som flyglarm. En fantasieggande stund med fin inkänning mellan musikerna.
.
Sista avdelningen denna kväll väcker störst förundran. Teemu Mastovaaras "Mit inniger Empfindung" (för violin, cello, piano, elbas, trummor, koreanska instrumentet gayageum och en konstnär) undersöker den musikaliska världrar av bland annat rock, Schumann och koreansk musik. Det blir en riktig cross-over upplevelse med spröda stråkförsedda klassiska partier, en ettrig pianodel och ett crescendo i form av tungt riffande rock. Lägg därtill det exotiska knäppandet från Youjin Seongs märkliga stränginstrument och du har ett stycke som smeker, slår och skakar om. Allt framförs i symbios mellan musikerna och konstnären, eller "action paintern" Emelie Markgren som på stor duk målar så väl föreställande (musikerna framträder tydligt) som abstrakt och där musiken är med och sätter uttrycket. I sina yviga upptåg målar hon även musikerna bokstavligen och lämna några penslar rasslande i flygelns innandöme. En riktigt häftig avslutning.
.
Publikens medelålder är låg och jag antar att många är tillresta för att de har koppling till organisationen Ung Nordisk Musik eller rentav är kompositörer av verken som framförs under festivalens sex dagar, varav fem i Piteå.
Under torsdag och lördag får Piteåborna chansen att uppleva musik av unga kompositörer på Kaleido och Acusticum. Om upplevelsen kittlar på samma sätt som tisdagskvällens program är det väl värt att ta chansen.