Journalisten Peter Pomerantsev beskriver ett Ryssland där surrealismen härskar. Lagar ändras över en natt, byggnader rivs och byggs upp igen och gangstrar har blivit skådespelare.
Peter Pomerantsev föddes i Kiev 1977. Familjen emigrerade till London, men han återvände till Moskva och började arbeta som producent för ”underhållningsdokumentärer” på tv-kanalen TNT. I boken skildrar han Ryssland från insidan. Genom hans arbete har han kommit i kontakt med korruption, oligarker, mystiker, gangsters och supermodeller.
Boken är både skrämmande och underhållande. Peter Pomerantsev beskriver en bisarr verklighet där makten ”nästlar sig in i alla ideologier och rörelser och exploaterar dem och gör dem helt surrealistiska.”
Oppositionen är en del i propagandan och stärker Kreml, hävdar han. Så kallade ”stadsingenjörer” uppfinner nya partier för att utnyttja dem. På det sättet är allmänheten ”ingenting annat än statister i stadsingenjörernas stora dokusåpa.”
Tonen är uttrycksfull och träffsäker. Med en fot i Ryssland och den andra i väst har författaren en skarp blick som både ifrågasätter och genomskådar. Han skildrar maktens strukturer och ovissheten i surrealismens värld genom att växla mellan olika personer.
Jana Jakovleva är en av dem. Hon driver ett företag med rengöringsmedel och arresterades för narkotikaförsäljning. Den federala narkotikapolisen, FSKN, hade ändrat reglerna för kemikalier. En del hyste misstankar om ”rejdning” vilket innebär att företag eller byråkrater betalar säkerhetstjänsten för att gripa företagsledare. De tar sedan över och säljer företagen. Det var så den ryska eliten tjänade sina första pengar, menar författaren.
Moskva beskrivs som en föränderlig skepnad, ”en oligarki på förmiddagen och en demokrati på eftermiddagen, en monarki till middag och en diktatur vid läggdags”. Förklaringen kan finnas i ett historiskt perspektiv, enligt författaren. Det är en intressant beskrivning. Ryssland har ständigt bytt skepnad och människor har lärt sig att spela olika roller. ”Den sovjetiska stagnationen ledde till perestrojka, som ledde till Sovjetunionens kollaps, liberal eufori, ekonomisk katastrof, oligarki och maffiastat.”
Vad finns kvar? En värld där ingenting är sant och allting är möjligt, vilket är titeln. Det framgår snart att mutor kan behövas vid allt från körkort till att slippa militärtjänstgöringen och pengatvätten är omfattande. Många nya byggnader står tomma eftersom ”fastigheter är det effektivaste sättet att tvätta pengar”.
Det kan vara svårt att förstå hur alltsammans kan pågå. Televisionen uppges vara ett sätt att förvirra och distrahera befolkningen. Kreml har ”lärt sig konsten att förena dokusåpor med totalitärt styre.”
En av de mest skrämmande delarna av boken är den om media. ”Det finns ingenting som heter objektiv journalistik”, hävdar chefredaktören på Russia Today. En producent på en av Ostankinos kanaler menar att ”allt är PR”.
Boken ger en intressant inblick i dagens Ryssland och lämnar många tankar efter sig. Det är ingen sympatisk bild som författaren målar upp, men han är lika kritisk mot sig själv. ”Trots alla våra anspråk på att skildra det verkliga så är vi dokumentärregissörer alltid manipulatörer, vesirer i miniatyr som förför, formar, diktar ihop våra huvudpersoner…” En spelare i surrealismens värld.