Raskrigaren
Seriemördaren Peter Mangs
Terrorattackerna i Paris fortfarande i färskt minne och den skräck och hysteri det utlöst har haft många ansikten den senaste tiden.
Vi har från första parkett bevittnat jakten på en 22-årig flykting som av Säpo utpekades som trolig terrorist. Det visade sig vara fel, men då hade redan media och självfallet näthatarna gått bananas.
Det är inte heller längesen som en ensam rasist högg ihjäl två människor på en skola i Trollhättan. Störd, säkert, men likafullt ett terrorbrott.
Fast när vita raskrigare begår terrorbrott brukar det vanligtvis svepas in i en rad andra förklaringsmodeller, till skillnad från när terrorn har islamistiska förtecken.
Det gäller även terroristen Peter Mangs som under 2003-2010 begick flera mord och mordförsök i Malmö. Alla offer utom ett var nysvenskar, men det tog lång tid innan polisen insåg att de hade med en seriemördare att göra.
Mattias Gardell, professor i religionshistoria, har skrivit en bok om Peter Mangs som han döpt till ”Raskrigaren”. En titel som det ska visa sig har full täckning.
Det är en faktaspäckad och väl underbyggd bok med ett relativt stort mått av spänning, trots den tragiska verklighet den bygger på.
Det är lätt att dra paralleller till Gellert Tamas ”Lasermannen” och egentligen finns det ingen större anledning att jämföra, men i mitt tycke tränger Mattias Gardell ännu djupare in i mörkrets hjärta.
När väl Peter Mangs greps beskrevs han som en förvirrad person. Det ingen förstod 2010 var att det handlade om en ytterst ideologiskt medveten rasist, med målsättningen att skapa skräck och på sikt få i gång ett raskrig i Sverige. Förhoppningen var att en gång för alla driva ut alla icke önskvärda, det vill säga de människor som Mangs inte såg som riktiga svenskar.
Peter Mangs dömdes som sig bör till livstid för sin mordorgie, men det där med rasismen hamnade i skymundan.
I förhören förstod aldrig poliserna hur de skulle förstå Mangs eller, som Mattias Gardell förklarar det, de behärskade inte ”sverigedemokratiska” och Mangs valde att sluta svara på frågor.
Under senare år har Gardell träffat Mangs vid tio tillfällen (30 timmar). Den bild som framträder är just en målmedveten rasist som inspirerades av seriemördaren Jospeh Paul Franklin och Lasermannen, actionfilmer och raskrigsromaner, vitmaktideologier och rasistiska nätforum.
Gardell har förutom att intervjua Peter Mangs också grundligt gått igenom polisens material där han bland annat hittade Mangs eget manifest. Något som polisen för övrigt struntade i.
Han har också pratat med Mangs rasistiska pappa och några av de få vännerna, liksom med poliser, och inte minst några av offren som överlevde och flera anhöriga.
Det är ett skakande dokument som tydliggör den tid vi lever i och sätter in Mangs mordorgie i ett sammanhang. Den som aldrig öppnat dörren till rasistsajterna får en otrevlig, men kanske nödvändig insikt i hur hatet flödar över alla gränser.
Det kan tilläggas att Peter Mangs inte ångrar sig det minsta och han hoppas att hans skrämmande handlingar ska få fler att gå i hans fotspår. Det är nog dessvärre ingen tom förhoppning.