Radioteatern påminner oss om terrordådet i Luleå

"Här är historien ( . . . ) som ger nycklar till fanatismens mekanismer" skriver Radioteatern i presentationen av pjäsen om mordbranden i Luleå för 70 år sedan, som tog tre vuxna och två barns liv. Många norrbottningar bär på historien om attentatet mot den kommunistiska dagstidningen Norrskenflamman, som vid tiden för andra världskriget oförtröttligt utgavs och distribuerades - trots transportförbudet och risken att hamna i fånglägret Storsien.
Ändå har detta trauma i vårt kollektiva medvetande aldrig bearbetats offentligt. Tvärtom har händelsen tystats ner, inte många i de yngre generationerna verkar känna till den, och de skyldiga behövde aldrig stå till svars för dådet.
Äntligen börjar denna tystnad att brytas och jag ser fram emot när alla svenska skolbarn delges kunskaper om vad som hände. För det är bara om vi lär oss vår egen historia, som vi kan se vilka krafter som styr nutiden och upptäcka och motarbeta de som inte är sunda.

Ändå blev jag minst sagt skeptisk när jag hörde att pjäsen bygger på Ann-Marie Ljungbergs roman. Att läsa hennes fiktiva berättelse om hur gärningsmännen agerade och tänkte, gav inte så mycket mer än att jag blev rejält upprörd.
Om jag inte skulle recensera boken (PT 09-01-30) hade jag knappast läs ut den.
Hon misslyckades totalt med att få mig att förstå något om terrorns mekanismer, istället spädde hon på en obehaglig känsla som jag alltid levt med men som är svår att hitta ord för.
Den handlar om vem som får komma till tals i samhället, vem rättvisan är till för. Den handlar om att i vissa lägen måste man helt enkelt ta ställning. Men Ann-Marie Ljungberg lämnar oförlåtligt stora hål i sin berättelse om attentatet.

Magnus Berg som dramatiserat boken för Radioteatern, använder sig bland annat av en presentatör som rättar till perspektivet. Regimässigt tillåter han genomtänkta avvikelser från förlagan. Resultatet är en tydligare verklighetsförankring i skeendet, vilket enbart är positivt.
En sådan här händelse ska skildras precis så hemsk som den var, även om genren är fiktiv och det är gärningsmännen som är i fokus, något annat är en skymf mot offren.
För 70 år sedan var det helt okej att ge uttryck för hat mot allt som högerextremisterna ansåg vara fosterlandsfientligt. Det gällde inte bara handlingar. Vanliga arbetande människor råkade mycket illa ut om det misstänktes att deras tankar (!) inte överensstämde med fanatikernas.
Att de som direkt eller indirekt drabbades av detta inte får komma till tals i "Mörker, stanna hos mig", precis som de aldrig fått komma till tals i något offentligt samtal om händelsen under sju decennier, gör Sveriges Radio P1 seriösa försök att reparera.
Resultatet blev inte bara att pjäsen är bättre än boken, utan också att radiokanalen fortsätter satsningen med en dokumentär om terrordådet (som PT återkommer till). Då låter Gunilla Bresky offren vara i centrum.
Del ett av "Attentatet" har premiär på lördag, 13.30. Två repriser sänds: 29 februari 19.03 och
8 mars 01.00. Del två sänds
6 mars 13.30 och repriseras
8 mars 19.03, samt 15 mars 01.00.