Svenne bjuder på popklassiker

På 60-talet var han landets kanske störste tonårsidol. Nu kommer han till Piteå med sina blågula popklassiker och för att sätta sig i Kompledigt-juryn. PT fick en pratstund med hela Sveriges Svenne Hedlund.

Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

POPVETERAN. 2010-07-28 06:00
Det blev mycket musik redan i skolåldern hemma i Nacka. Svenne spelade instrument redan i trean och sjöng i både skol- och barnkör.
- När Elvis kom när jag var elva, tolv år tänkte jag att det vore kul att sjunga rock, men inte förrän några år senare lärde jag mig sjunga hans låtar. Jag växte ju upp när rocken kom till Sverige.
Varmkorv och taxi
16 år gammal hade han sitt första band, Beatnicks från Nacka, och hann med även Clifftones från Sundbyberg innan han fick telefonsamtalet som skulle förändra hans liv. Det var musikern Hasse Östlund, som vikarierat i Clifftones som hörde av sig.
- Han frågade om jag kunde komma och vikariera för en ny grupp som hette Hep Stars. "Ja, det kan jag väl tänka mig. När då? I morgon?" "Nej, nej, nej! Nu! Sätt dig i en taxi och kom hit". Jag tog taxin till Rörstrands ungdomsgård vid Karlberg. Jag gick rakt upp på scenen. Det var "Vad kan ni och vad kan du". "Jag kan mycket Elvis och Cliff", sa jag. Det fanns låtar som både jag och bandet kunde och vi fick ihop en repertoar.
Du träffade bandet på soundcheck?
- Nej, publiken var redan där och bandet hade redan spelat ett set när de upptäckte att de inte klarade repertoaren. Gitarristen Janne Frisk, som då även sjöng i bandet, hade dragit i väg på turné med en Erik Frank, dragspelaren. Det gick så pass bra den där kvällen att Lelle som höll i bandet tyckte att jag skulle vara kvar som separat sångare.
Hur minns du den där kvällen?
- Med både glädje och skräck. Det var ju lite otäckt att bara gå rakt upp och sjunga. Jag fick väl en varmkorv och taxiresan betald. Det var inte mycket mer (skratt). Inte den kvällen. Det blev bättre sen.
Rekryterade Benny
Ett annat slumpartat möte skulle komma, ett möte som bidragit till att skriva om pophistorien, inte bara hemma i Sverige.
Svenne Hedlund hade en folkvagnsbuss och var ibland chaufför åt andra band. En körning gick till folkets park i Virserum. Gruppen var Elverkets spelmanslag och deras klaviaturspelare hette Benny Andersson. När Hep Stars behövde en ny orgelspelare ringde Svenne till Benny och oktober 1964 premiärspelade han.
- Han var jättebra. Han kom och började och sågs och segrade.
Hep Stars slog igenom stort med singeln "Cadillac", en låt som varit en hit i Finland med engelska Renegades och som Hep Stars spelade in i hemlighet eftersom deras manager inte tyckte att det var en bra låt. Låten blev en enorm framgång och idolhysterin var ett faktum.
- Man fick akta sig. Folk slet i både hår och kläder för att få souvenirer (skratt). Det var hemskt ibland, men trevligt på ett sätt. Det var hysteriskt.
Säkerheten var inget vidare på den tiden. Blev det några incidenter?
- En gång i en hall någonstans i Norrland hade arrangörerna tänkt "det blir väl inte så farligt", men det blev ett fruktansvärt upplopp. 2 500 människor och kanske tre vakter. De ville avbryta konserten, med det hade ju inte vi lust med med. Det var tumultartat och folk försökte till och med bära iväg våra högtalare.
Ni var kända för era vilda scenshower.
- Vi byggde mycket på det för att ... märkas, tror jag. Vi tyckte att det var kul att röra på oss och hitta på hyss på scen för att inte vara som alla andra.
Gjorde du aldrig illa dig?
- Nej. Det kanske var nära några gånger när Lelle viftade till med basen, men jag duckade. Jag klarade mig rätt bra. Jag var ung, vital och vig.
I slutet av 60-talet utökades Hep Stars med Svenne Hedlunds livskamrat, som han senare skulle bilda duon Svenne & Lotta med.
Hur träffades du och Lotta?
- Det var torsdagen den 9 juni 1966 på Hamburger Börs i Stockholm. Jag satt i publiken och hon uppträdde med ett band från USA som hette Cherish. När jag fick syn på henne var det som "Oj, det här är någonting". Sedan bjöd jag in dem till bordet och ordnade en efterfest så att vi fick chans att umgås.
Ni var ett gäng på fem killar och plötsligt kom Lotta in i bilden. Blev det slitningar?
- Nej, det blev det faktiskt inte. Det var inte jag och Lotta som föreslog det utan Benny som tyckte att vi skulle förnya oss. Alla var med på det och vi hade jäkligt roligt de somrar vi jobbade.
I slutet på 60-talet dök svenskspråkiga ballader upp på repertoaren. "Sagan om lilla Sofi", "Speleman", "Sagans land" och, förstås, "I natt jag drömde".
- Åke Gerhard tyckte att vi som svenskt band borde spela in åtminstone en låt på svenska. "Det behöver inte vara rock. Det kan ju vara någon fin ballad", sa han. "I natt jag drömde" var en låt vi brukade sjunga på fest när någon fick en gitarr i handen. "Alldeles utmärkt", sa Åke. Så enkelt var det. Att den skulle bli en sådan succé hade inte vi kunnat drömma om. Det är vår största försäljningsframgång, en kvarts miljon sålda skivor i Sverige och Norge.
Elvis-tolkningar på lp
På 80-talet återförenads Hep Stars med alla originalmedlemmar utom Benny Andersson och sedan dess har det rullat på i olika upplagor. Svenne Hedlund håller sig med jobb. I våras släpptes ett album med Elvistolkningar, inspelade i Memphis tillsammans med bland andra Elvis gamle gitarrist James Burton (som för övrigt själv fick sin önskad uppfylld av att få spela in "that Cadillac song".
- Det var grymt. Absolut. Man blir så stolt. Det är inte bara hans namn. Han är dessutom väldigt skicklig och får in toner mellan sångfraserna som är så vackra.
Skivan ska så småningom släppas på vinyl. Häromdagen kunde han ses i Allsång på Skansen tillsammans med kollegorna i gruppen Idolerna och fler spelningar är inbokade med gamla goda Hep Stars.
- Det är fantastiskt att man kan åka ut och göra folk så glada. Jag har ett gott förhållande till de gamla låtarna. Många yngre sjunger med och jag frågar hur de kan dem. "Vi har vuxit upp med dem. Mormor och morfar spelade dem", kan de säga. Jag blir lika förvånad varje gång.
FAKTA Rubrik
Text
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!