PPPP Jag har hållit emot i det längsta, avfärdat Anna Järvinen som en andlig lillasyster till Stina Nordenstam. Sett henne som charmig, drömsk, men också helt ofarlig. Nya skivan "Anna själv tredje" får mig att kapitulera.
Med hjälp av bland andra Gustav Ejstes från Dungen har hon mutat in ett eget musikaliskt hörn där klassisk flöjt och proggig orgel har lika stort existensberättigande. Varje låt är en egen berättelse, varje ton och varje paus betydelsebärande.
Flickigheten är fortfarande irriterande, men den känns inte uttänkt, inte koketterande. Och den kompenseras mer än väl av glädjen och sårbarheten i låtar som "Händer" och "Ångrar inget". Extra plus får hon för den fina covern av Cocteau Twins-klassikern "Fotzepolitic".