PPP I Storbritannien är hajpen redan i gång. BBC och The Guardian tävlar om att hylla Simian Ghost som "the next big thing" och jämför nya plattan "Youth" med alster av Ariel Pink och Prefab Sprout.
Det är lika bra att erkänna direkt att jag inte är lika golvad som de brittiska kollegorna. Mitt problem med Simian Ghost är att musiken är så vek, så försiktig och ändå så muntert lätt-trallad att den, åtminstone till en början, går in genom det ena örat och ut genom det andra. Det krävs åtskilliga genomlyssningar för att bandets flyktiga electropop ska fästa ordentligt.
Mer svärta i den ljusa färgpaletten hade förmodligen hjälpt. Avslutande "No dreams" har just den mollton som fattas på resten av skivan. Den gör att jag åtminstone förstår lite av haussen kring Sebastian Arnströms band.