Alcazar håller bara halvvägs

PP Nej, det blev ingen seger för Alcazar i melodifestivalen den här gången heller, men det känns som om gruppen - i vilken upplaga det nu må vara - står ganska stabilt i karriären. När det är dags för album nummer tre - det första på sex år - är det Andreas Lundstedt, Tess Merkel och Lina Hedlund som håller i mikrofonerna.
Till en början är "Disco defenders" en trevlig bekantskap, med habil produktion, snärtiga refränger. Ungefär vad man väntar sig från Alcazar. "Harlem nights" känns som ett Charleston-nummer i modern tappning. Jag gillar den smygande känslan i "Inhibitions" och den envisa och möjligen lånade refrängen i "From Brazil with love". Sedan har vi förstås redan etablerade hits som "We keep on rockin" och "Stay the night", men halvvägs in i plattan känns det som om den stannar av, på grund av flera riktigt tunna nummer. Covern på "Funky town" känns exempelvis helt onödig och Abba-flirten "Thank you" visar koll på stilgrepp, men utan att engagera. "Disco defenders" borde ha bestått av åtta låtar i stället för 13.