Värdig utveckling för Orup

PPP För mig känns det som om Orups och Lena Philipssons gemensamma album, "Dubbel", var ett kapitel för mycket i deras samarbete. På pappret såg det lovande ut, men i dag framstår skivan helt klart som en parentes. Nu står herr Eriksson på egna ben igen och det med en platta som är avgjort ledigare och bättre än den fyra år gamla föregångaren "Faktiskt". Peter Kvint, en av landets mesta producenter, har suttit vid spakarna och texterna har i många fall skrivits av Johan Kinde, känd från Lustans lakejer, sedan Orup själv inte tyckte att hans egna försök blev tillräckligt bra.

"Född i november" är en homogen och bra platta. Soundet är maffigt levande. Formpressade elgitarrer är lika elegant inpassade som stora blås- och stråkarrangemang på skivan som är hans bästa på bra många år, men utan att innehålla den där riktigt höga hitfaktorn.
Förstasingeln "Född i november" är för mig en typisk Orup-melodi, detsamma gäller "Tiden bara gick" och den naivt vackra pärlan "Ett annorlunda liv" medan "Jag borde fattat vad du önskar dig" är en cover på John Cales "I keep a close watch".

Mitt i det bekanta uttrycket tänker jag att det här är ganska långt från den uppiskade euforin i "Då står pojkarna på rad" och den snärtiga lekfullheten i "Trubbel", men samtidigt är det en värdig, klädsam utveckling vi får höra från en mogen pop- och schlagermästare, exempelvis när ett fräscht spår som "Säg inte hans namn" gungar igång på allvar. Trean är stark.