PT ringer henne i Glasgow. Pojkvännen Ludvig är på besök efter att ha flygit Stockholm-Edinburgh till fyndpris.
Julen kommer att firas i Norrbotten, men just nu är hotellet i Glasgow Jonna Löfgrens hem. Hon trivs och pratar om skottarna som trevliga och hjälpsamma människor, men märker knappt att hon har blivit ny trummis i Glasvegas.
- Det var konstigt att se sig själv i tidningen. Det kändes så stort, säger hon.
Chockartat
Det var musikern Andreas Dahlbäck (trummis hos Ulf Lundell, manager för Anna Ternheim) som tipsade henne om att Glasvegas sökte ny trummis. Hon skickade in material, väntade och blev så småningom kallad till London för ett möte med dem. Hon var jättenervös. Glasvegas-grabbarnas skotska dialekt gjorde inte saken bättre.
- Jag förberedde mig genom att titta på intervjuer på youtube. Det var ändå svårt att förstå dem. De var jättetrevliga. Jag trodde att jag skulle komma dit och spela, men de ville mest kolla vad jag var för person. Det var bara att nicka och le eftersom jag inte förstod vad de sa (skratt), men de pratar lite saktare till mig.
- Bandet hade fått en väldigt bra känsla av mig och de dvd:er jag hade skickat, att det stämde och att det var mig de skulle ha. De gick på magkänslan.
Några dagar senare ringde de upp och gav besked. Jonna Löfgren fick drömjobbet.
- Det var chockartat. Man kan inte förbereda sig.
Repar med basisten
Bandet har bara spelat tillsammans en gång, men Jonna Löfgren tycker att det redan känns bra.
- Jag trivs bra med dem. De verkar sköna och det ska bli kul att lära känna dem bättre.
Hon och basisten Paul Donoghue har repat i en studio medan James och Rab Allan (släktskap: kusiner) har ägnat sin tid åt mixningen av Glasvegas kommande platta, uppföljaren till den galet hyllade debutplattan från 2008.
Hur bra blir nästa Glasvegas-platta?
- Den kommer att bli skitbra. Jag gillar den och har redan favoritlåtar. Det är en annan grej, men låter ändå Glasvegas. Man hör vilka det är. Trummässigt är det lite "svårare" grejer.
Grytlock en början
PT träffade Jonna Löfgren på musikhögskolan i november. Då som nybliven mottagare av Svartöns bluesstipendium och än så länge "bara" en uppskattad musiker på länets musikscen, hos David Morin trio, i Great Gigs Bowie-hyllning och vid många konserter uppe på Acusticum. Bland i-podsladdar och instrument i rockmusikerutbildningens replokal berättade hon om "en hemlig musikgrej" som hon skulle hoppa på, men som hon inte fick avslöja. Hon hade fått trummisjobbet i Orups "Snövit" på Norrbottensteatern, men sagt upp sig "för det andra".
23-åringen från Boden har spelat trummor sedan årskurs ett.
Finns ett visst ögonblick när du bestämde dig?
- Mamma och pappa har berättat att jag brukade plocka fram grytlock som jag slog på. När jag var sex eller sju hade jag sett någon spela trummor på tv och sagt "det där vill jag göra". Sedan tänkte jag inte så mycket på det.
Skorna ett trumset
Föräldrarna hade lagt det där på minnet. En tid senare skulle hon åka med pappan till Luleå för att köpa vinterskor.
- Jag blev så himla nöjd. Jag har tre syskon och kände att jag hade blivit utvald. "Ska jag få vinterskor", liksom. När vi kom fram till Luleå gick vi inte mot någon skoaffär, i stället hamnade vi hos en kille i en källare. Han öppnade en dörr och där stod ett trumset. Pappa frågade om jag ville ha det. Jag bara: "jaa" (suckar). Helt lycklig!
Schyssta vinterskor.
- Eller hur?! Det var häftigt när man var så liten.
I blåsorkestern där hon ingick var hon så blyg och nervös att hon hoppade över trumfills som stod i noterna.
- Jag var nervös för att spela fel inför alla. Jag var så töntig. Det har gett sig med åren kan jag säga.
I årskurs åtta gick hon med i rockskolan via ett studieförbund och hade Markus Fagervall som handledare. Att spela i rockband två kvällar i veckan blev en viktig knuff framåt.
Rockstjärna
Hon har pluggat på musikgymnasiet i Boden, Dalkarlså folkhögskola med rockinriktning, Framnäs folkhögskola och nu senast rockmusikerutbildningen på Musikhögskolan i Piteå. Här har hon trivts bra. Utbildningen har inneburit ständiga projekt och mycket livespelande.
- Jag trodde aldrig att jag skulle komma in, men det har flutit på bra. Det ger mycket erfarenhet och matar på med nya stilar hela tiden. Det har gett väldigt mycket.
Vad ska du bli när du blir stor?
- Rockstjärna (skratt). Vi får väl se. Jag vet inte. Det vore kul att kunna livnära sig på att spela musik.
Valde du rätt instrument?
- Definitivt. Jag börjar känna mig så himla säker på det jag gör. Det kan svaja när jag har en dålig dag, men jag känner mig nöjd med det jag kan. Jag är bra på det. På Framnäs övade jag mycket. Likadant var det under första året här.
Hur är relationen till "vinterskorna" i dag?
- De håller än (skratt).
Lyssnar du mycket på musik?
- Nej. Det är konstigt och man borde ju. Jag brukar skylla på att man har repat en hel dag. Då vill man ha tyst när man kommer hem. Då känner man sig inte så pepp att sitta på kvällarna och lyssna in nya band. Jag är ingen megalyssnare.
Vad är bra musik för dig?
- Svårt ... Jag lyssnar väldigt mycket på sången. Jag är inte så trum-nördig. Jag kan känna mig utanför när jag sitter bland trummisar som pratar om häftiga trumgrejer. Då har jag ingen koll. Jag gillar när det är bra sång. Genuint, liksom. Då kan jag vara nördig. "Jävla snygg wail det där". Smågrejer liksom. Jag kan "nörda in" med sångarna i stället. Det är häftigt med sång.
Sverigevänner
Åter till december och Glasvegas. Jonna Löfgren medverkar alltså inte på det kommande albumet, men gör scendebut med bandet i januari när Glasvegas nya sättning mjukstartar med spelningar i de lite mindre skotska städerna.
Du har blivit trummis i ett av det senaste decenniets mest hyllade band. Hur ser du på det?
- Ja, oj! Det ska bli kul. Jag vet inte så mycket om vad som väntar egentligen, men jag ser väldigt mycket fram emot att åka på turné.
De kallas Sverigevänner. Märker du av det?
- Ja. De har sagt flera gånger hur mycket de gillar Sverige. Det är ganska likt Skottland i allmänhet. De har varit på semester i Sverige och sagt att de kan tänka sig att bo där.
Gitarristen Rab Allan hade sagt någonting i stil med "en tjej som kan spela trummor stående och kommer från Sverige" om kvalifikationerna när bandet sökte ny trummis. Nu har de fått henne. Jonna Löfgren från Boden.
- Jag var inte alls förberedd på att det skulle bli så stort som det blev, men när jag går ut på gatorna här är det ingen som känner igen mig. Det är samma gamla vanliga Jonna.