I teaterföreställningen "Grismanifestet" skildrar skådespelaren Nadja Franke känslolivet hos en gris som lever på en storskalig köttgård.
I Piteå är det Naturskyddsföreningen och Studiefrämjandet med stöd från Piteå kommun som står som arrangörer när "Grismanifestet" spelas upp på Lilla scen, Nolia, under tisdagskvällen.
Efter föreställningen följer ett samtal med publiken, där man tillsammans diskuterar olika frågeställningar som monologen väcker.
Moderator för samtalet är Ann-Louise Hagström och medverkar på scenen gör också Sven-Erik Marklund (engagerad i Norrbottens flora och Norrbottens ornitologiska förening) Josef Eriksson (miljöintresserad och miljömedveten) samt Niklas Johansson (Naturskyddsföreningen, Piteå).
Som första reaktion på föreställningen säger Sven-Erik Marklund:
– Det känns som om vi fjärmar oss från mycket av vad som händer i dag. Med den industrialiserade massproduktionen blir det så långt borta från köttdisken i matbutiken.
– De flesta vill egentligen inte ens veta, man vill fortsätta att vara lyckligt obrydd och de köttförespråkare som borde ha sett föreställningen sitter hemma istället, säger Josef Eriksson.
När Niklas Johansson presenterar sig säger han att han varit förbannad länge.
– Egentligen sedan jag var 12 år. Det är klimatfrågorna som engagerar mig. Varför vill så få ta ansvar? Hur kan ekonomin få vara viktigare än framtiden för kommande generationer?
Josef Eriksson:
– Det är rätt enkelt att säga att man jobbar för att bli en hållbar kommun, men sedan låter man ändå en cirkus komma till stan, eller så använder man fjädrar att pynta risen till påsk med, trots att fåglarna fått lida. Det är klart att vi som individer kan göra viss skillnad, men frågorna måste högre upp i samhället än så.
Finns det då några ljuspunkter? Debattörerna i panelen kan snabbt hitta några exempel.
– Jag upplever att man kan se att det är ett långsamt trendbrott på gång i klimatfrågorna, säger Sven-Erik Marklund.
– För mig är det positivt att en stor matkedja gör reklam med grundhypotesen i att vi bör äta mindre kött och att stora hamburgerkedjor erbjuder veganska alternativ, säger Josef Eriksson.
Niklas Johansson vill vända på resonemanget:
– Jag verkar kanske inte lika arg längre men det beror delvis på att jag måste ha skygglappar på – förändringen går alldeles för långsamt. Jag pratade med en kille i 17-årsåldern och han ifrågasatte att det fanns en köttfri dag i skolan. Varför är det inte tvärtom, undrade han, att det finns en köttdag per vecka och att resten är vegetariska. Vi har inte tid att hålla på med den här långsamma omställningen. Den måste ske nu.