En mild, men koncentrerad stämning råder i Black box när Wieland, prisbelönad koreograf med världen som arbetsplats, går igenom olika partier av koreografin med ensemblen.
Till pulserande syntbeats och med sekvenser av häftiga stroboskopeffekter i ljussättningen finner dansarna positionerna och resonerar kring detaljer med sin koreograf.
.
Johannes Wieland är glad över responsen från dansarna. De flesta av dem har haft en veckas workshop i Berlin. Några av dem träffade han för några dagar sedan, men utan risk ingen glädje, resonerar Wieland.
– Jag är aldrig nervös inför en premiär. Då är alla på tå. Jag är mer nervös inför andra föreställningen (skratt), när folk slappnar av mer.
Under fredagskvällens föreställning framförs stycket, jämte ”Catalogue” (William Forsythe) och ”Beauty and the beast” (Martin Harriauge), under samlingsnamnet ”Dance on extended”.
.
Johannes Wieland valde sitt tema för att han har mer erfarna dansare att tillgå. ”Show to be true” handlar mycket om att bygga diktatur på lögner och hur sårbara människor är. Relativa sanningar och samtida begrepp som ”fake news” går att koppla till stycket.
Han ser det som någonting pågående på olika platser i världen.
– Folk kan bara hävda någonting och det verkar som om andra köper det. Och om än de inte gör det rör man till situationen för att den ska utvecklas till ens fördel. Det är svårt att veta vad som är sant och vad som är påhittat, på grund av all ny media. Det är skrämmande och det var så jag blev intresserad. Det blev väldigt politiskt i slutändan.
Ser du din koreografi som ett försök att göra skillnad?
– Alltid. Varje gång man sätter upp någonting på scenen förändrar man förhoppningsvis någonting, vare sig det är perspektiv för publik, dansare eller båda parter. Jag vill alltid förändra.
– Jag har inga svar, men det vore kul att bygga folks uppfattningar på olika perspektiv. En stor del av problemen i dag är att informationen kommer från bara en eller två sidor. För att komma närmare kärnan måste tanken vara att skaffa information från fler vinklar.
.
Dansaren Charlotta Öfverholm har dansat i 30 år och är inblandad i flera av dansfestens föreställningar, däribland ”Show to be true”.
– Johannes har skapat sitt eget universum. Det är som om han har målat varje karaktär. Få koreografer kan göra det. Man behöver inte skapa mer på scenen, man behöver bara befinna sig i det där universumet, säger hon.
Årets tema för Dans i Nords årliga arrangemang Dansfesten, ”Age on stage”, är lånat från det EU-projekt som Öfverholm jobbar med och som vill föra fram och främja dansare över 45 år. Hon säger att det är politiskt korrekt just nu, men samtidigt väldigt angeläget.
– Jag tycker så klart att det är jättekul att jobba med folk som har erfarenhet.
Det finns en politisk botten i dansfestens tema?
– Absolut. Jag vill inte vara arg och säga ”jag får inga jobb för att jag är 52”. Den politiska grej som är angelägen är åldersdiskrimineringen i hela samhället, säger Öfverholm.
– Det handlar mycket om vilka kroppar som får lov att synas på scen eller i media, säger Anna Cederberg, general manager hos Charlotta Öfverholm.
.
I Stockholm har man med framgång lockat till workshops på amatörnivå för människor som är 65 år och äldre. Samma sak kommer att ske i Piteå på lördag.
När ”Age on stage” jobbade med föreställningar på Dansens hus i våras fick de bra respons från yngre.
– Publiken fick se att man kan fortsätta dansa senare i livet. Det var peppande för dem. Många återkom till vilka kroppar som får lov att stå på scenen. Det är viktigt att vara förebilder, säger Anna Cederberg.