Hon är ingen nykomling på scenerna. Hemma i Piteå har hon bland annat synts och hörts på Karlbergsteatern och som sångerska i dansbandet Avant.
Nio år gammal fick hon följa med sina föräldrar på konsert med Ann-Louise Hansson.
– Efter ett tag började hon sjunga barnlåtar. De var jättehäftiga! Wow!
Efter konserten fick hon köpa en skiva, "På våran gård", som signerades av "tant Ann-Louise" och skulle få en väldigt speciell plats i Catrin Sjögrens hjärta.
– Musiken satte sig. Allt var så bra; melodierna, innehållet ... När jag fick barn själv tyckte de också om musiken.
.
Sporrad av en musikerkollega skrev hon för några år sedan en story om Albert som bor på en gård med sin mamma, hjälpredan Siv och två bröder. Figurerna och handlingen är direkt inspirerade från barnskivan från 1980 som låtarna hämtats ifrån.
– Det är mycket känslor i handlingen. Mamman springer till telefonen hela tiden och är kär. Siv tycker att det mesta är onödigt och tråkigt. Hon vill helst bli astronaut, men hon är för gammal. Albert är vild och busig och blir retad av sina bröder. "Du kan ju ingenting", säger de.
Det blir konflikt. Bland annat rymmer Albert och klättrar upp i ett träd.
För ett par år sedan gjorde Catrin en version i mindre skala. Norrbottensmusiken nappade och nyligen blev det föreställningar i Haparanda, Kalix, Kiruna, Pajala, Överkalix och Luleå. Med på scenen fanns Anna-Karin Nordlund, Petra Viklund samt musikerna Robert Svensson och Erik Holmbom. Publiken har varit i femårsåldern.
Ensemblen pratar med publiken efteråt och ställer frågor kring händelser och konsekvenser i handlingen.
Finns ett budskap?
– Att vi måste få vara som vi är, att vi är bra och att vi kan vara väldigt olika och att det också är bra. Vi är viktiga och perfekta som vi är och om vi hjälps åt kan allt bli jättebra, säger Catrin Sjögren.
– Efter sista föreställningen, i Luleå, ställde sig en femårig kille upp och sa "åhh, det här var den bästa film jag sett" (skratt).
.
Hon är förskollärare sedan tidigare. Nu får hon kombinera det pedagogiska med teater och musik.
Varför vill du göra barnkultur?
– För att barn ska ha det bra. De ska skratta och ha roligt. Det är en utmaning också. Man måste fånga dem. Det ska vara en story som håller och rolig musik. Man ser ju hur det börja spritta hos dem i vissa låtar.
I dagsläget är inga fler föreställningar planerade.
– Tänk om man hade kunnat göra några i Christinasalen? Det hade varit jättehäftigt. Tänk att kunna bjuda in flera förskolor och ha allt på plats under ett par dagar!