Med välsmort munläder och ett trevligt värdskap som starka tillgångar gräver Ahlström och Källner där de står. Det är en show nästan helt utan rekvisita, men proppfylld med små episoder och anekdoter ur deras yrkesliv samt spaningar kring människors beteende i allt från kallprat till emojisar. Allt levererat med härlig närvaro och genuint intresse för människor. Ja, de verkar ha roligt på riktigt.
.
Bilden av Niklas Källner i tv är att han kan prata med vem som helst om vad som helst. Ungefär så beskrivs han av Kattis Ahlström också. Går hon med sin kollega på stan kan hon efter en stund upptäcka att hon går och pratar med sig själv. Då har han stannat upp och slagit sig i slang med någon.
Felet många gör är att inte ta ansvar för situationen när de kallpratar. Det gäller att säga några meningar och på så sätt ge utrymme, alternativt ställa öppna frågor, men man får inte komma in "för brant", säger Niklas Källner och ger ett exempel där han går runt som reporter och ställer frågan till folk om de döpt sina barn och varför. Svaren blir svävande och tvekande, underhållningsvärdet stort.
.
I en tid när det är populärt att dela in människotyper efter färger väljer Ahlström och Källner i stället att likna oss vid musikinstrument. En ordningssam, blyg person kan vara en oboe (meteorologen Per Stenborg blir ett exempel), en ordningssam person som samtidigt är lite lekfull (Annie Lööf blir exempel här) är en typisk tvärflöjt.
"Asocialt pratsamma" personer liknas vid säckpipor. Kattis Ahlström berättar om en man som hon träffat en gång och stod och lyssnade på i 40 minuter. "Han tackade och tyckte att vi hade haft ett underbart samtal, men det var bara han som pratade."
.
Det blir en del allvar också. Tv-duon går in på gemensamma tv-serien "Arvinge okänd" – "en timme på bästa sändningstid om döda, okända människor", som Kattis Ahlström uttrycker det – och ger flera exempel på hur avlidnas personliga tillhörigheter har spelat större roll än tv-teamet väntat sig. En man i Zimbabwe blir exempelvis både ledsen och arg när det visar sig att det inte finns några kläder kvar efter den avlidne släktingen i Sverige.
.
Svårigheten att föra ett vettigt samtal med en intervjuperson när man samtidigt har en tv-producent som ska "hjälpa" en via öronsnäckan får vi också exempel på. Tv-profilerna bjuder upp Pitebon Peter Gleerup som får agera programledare och intervjua julvärden Kattis Ahlström medan Källner agerar sufflerande producent.
För att "ge igen" på sig själva efter sistnämda tilltag – och göra sig själva obekväma – bjuder sedan duon publiken på en världspremiär, ett instrumentalt stycke på gitarr och cello, ett charmigt tilltag precis innan en lång rad glada leenden lämnar salongen.