Piteå som restaurangtät stad blir en slags fond för årets revy, där numren passande nog heter sådant som "Litet lyx" och "Big boys".
.
Första akten är trevande och en stor bit ägnas åt trivselhumor med sådant som relationsförvecklingar, språkliga missförstånd och småstolligt à la Galenskaparna.
”Här i Pite” markerar en brytpunkt. Per-Erik Sorttis text till ärke-hiten ”Despacito” river med sig rungande ovationer. Den sitter som en smäck och har fina textdetaljer. Maria Edström kommer in och förgyller refrängerna med ljuvlig klang i rösten. Överlag får nyförvärvet på sångsidan hålla sig i bakgrunden med nedkortade, lågmälda versioner av kända hits, vilket är synd då hon har väldigt mycket mer att ge i fråga om pondus och lyskraft. Lyft fram henne i nästa revy, säger jag.
.
”Gubbröra” är ett nummer som spinner vidare på fjolårets sketch om Piteås utträde ur Sverige. Här informeras Piteås nya kommunalråd (Stefan Alenius) av det lokala försvaret om hur staden ska stå emot om svensken kommer. Många underhållande poäng.
Det är en trevlig och snäll revy, men visst lindar man in en del kängor mot bland annat Bondökanalen, Fotbollshallen, Snusdosan och Bergsviksbrons belysning.
.
Nyförvärvet Lars-Erik Lindvall bjuder på en charmig ”gubbe” i form av gatupoeten ”Dan Svan” som ger nödrimmen ett ansikte. Han sparrar ganska bra som pitebondsk man i flera nummer mot Siw Öhman och framför allt gör han numret "Ensamkommande" (som den dundrande tornedalingen Seppo Koskiniemi, nyinflyttad i Piteå) till en riktig utmaning för skrattmusklerna tillsammans med Irja Wallmark.
.
Andra halvlek är bättre. Här kommer de verkliga skrattnumren. En helcharmig ryttartrio blir med ordlöst framträdande, smart visuell lösning och härlig mimik en riktig rivstart. Revy-räven Siw Öhman som påträngande restauranggäst är en klassisk stund för henne, riktigt rolig och med bra slutpoäng. Det generösa shownumret "Raggar-måle'" med låtar från bland annat "Grease" och Elvis repertoar tar oss med till 60-talets raggarkultur på Sundsgatan och blir väldigt uppskattat. För att nämna några saker.
.
Spelglädjen finns där och alltihop presenteras med fint ljud och ljus, skickliga dansare och en solid orkester, men "På menyn" hade helt klart varit en jämnare åktur om man plockade bort några nummer. För om vi ska prata i mattermer blir det här lite som ett skrovmål med extra allt.
.
Fotnot: "På menyn" spelas fredagar och lördagar (samt söndagen 4 februari) till och med den 10 februari.